alternativ ?

Jag har tänkt på det där länge. Jag var aldrig den alternativa typen i mina tonår. Inte till utseendet. det funkade liksom inte i mjölby. jag hade blivit av med alla mina kompisar. så här i efterhand förstår jag ju att de kanske inte var så mycket till vänner om de fungerade så. Men hur stark var man när man var typ 15? Hur mycket vågade man trotsa sådana saker? visst, jag skippade kort kort och urringat. det fick vara jeans o t-shirt liksom. men inte mer "tråkigt" än så.. Jag önskar jag var starkare. Men jag vet att jag enda sedan jag var 10 år har chockat och förundrat mina vänner med min musiksmak. Den har jag alltid vågat stå för. har aldrig gillat radio match. har aldrig lyssnat på det senaste på hitlistorna. Och det var inte för att ja trodde var coolt. tvärtom så var det något jag höll ltie för mig själv så långt de gick. orkade inte göra folk "upprörda" =)
När jag var tio lyssnade jag på the cranbarries. mina vänner lyssnade inte på musik direkt. i så fall.. hm.. nåt på bollibompa..
I högstadiet lyssnade jag på hm.. oasis, kent, the verve. det kanske inte är så jävla annorlunda tycker du nu. Men det var det i en stad som mjölby. där var det bara britney, Bsb, schlager osv som gällde. I alla fall. inte förren jag var 19 och hade gått ut gymnasiet o insåg att jag intn skulle vara kvar i mjölby så vågade jag se ut och göra precis vad jag ville. jag träffade dessutom personer då som gjorde mig starkare.. min revolution kom lite senare än för många andra. men lika skönt är det för det. Bröt med idioter när jag fyllde 20. Bästa jag gjort i mitt liv. De var mina vänner på deras vis. Men det är man inte med mig genom att få mig att känna mig liten och att jag inte vågade ha på mig eller tycka vad jag ville. nej fy bubblan. Att bryta med dessa människor fick mig att växa SÅ mycket.

Så, om ni ser kort på mig från gymnasietiden så kan ni ju undra hur det kommer sig att jag ser ut och är som jag rä idag. har förändrats en del. men bara på utsidan. insidan är den samma. och utsidan är som ja alltid velat, men inte haft orken till. det hade kostat mig så jävla mycket energi och förlust av vänner runt om mig. och just då var det inte så lätt att hitta nya vänner bara så där..

förstå att JAG hela min tonårstid inte hade en jävla käft att prata musik med. ingen att prata politik med. ingen att sitta med o spela alla nya skivor man köpt med o sätte egna betyg =) ingen att gå på konserter med. ingen att prata om nåt annat intressant med heller. det enda som gällde var skvaller och skitsnack. så jävla tröttsamt. men det var så det var... Tur jag hade fotbollen att sysselsätta mig med lite grann.

Hoppas de som växer upp i mjölby idag inte behöver känna så här? det tror jag inte. det finns fler modiga människor nu. skönt. Hoppas en dag att det ska bli allmänhetens sak att tycka att "vanlig" är ett ord som inte borde finnas. VEM FAN ÄR VANLIG?