Nu har jag fått det bekräftat. När jag blir stor ska jag tydligen bli en arg feministisk journalist.
Jag läser Linda Skugges dagbok 91-93. När hon är 17-19 år gammal. Och OJ vad hon var och kände precis som mig. Ångesten. Likgiltigheten. Utanförskapet. Viljan att våga vara den man är men inte orkar, för då skulle man inte ha någon att umgås med. Jag både skrattar och gråter när jag läser det. Citat:
Jag känner mig urusel. Jag tycker så annorlunda än i alla fall Lisa och Mirijam. Om t.ex musik och kläder. De tycker nog att jag ser ner på dem och tycker att de är töntar och att bara jag är bra. Men det är ju jag som tror att de ser ner på MIG. Jag har sådan ångest. Vill prata med dem.
Sjukt likt hur jag kände ända tills jag var 20. Ända tills jag bröt med mina "vänner". Ganska märkligt. Om de som känenr mig nu skulle se mig när jag var 17 skulle de knappt känna igen mig. Jag var samma långt där inne. Men det låg långt inne och jag hade ingen ork att ta fram det. Det hade skapat så mycket tjaffs och jobbigt. Orkade inte. Orkade inte förren jag träffade vänner jag visste jag kunde lita på och som var som mig. Som förstod mig. Först då...
Jag är desperat. Jag hatar att Mirijam minsann är ok att prata med. Varför inte jag? Jag är den som har coola kläder och vet vilka Primal Scream är. Mirijam lyssnar bara på carola och fucking musikalmusik. Och hon läser alltid Bamse och Astrid Lindgren. Tänk om hon kunde läsa Nöjesguiden, den e ju gratis till och med. Men ändå är det hon som syns och duger. jag är den som är tönten.. Head like a hole black as your soul, I'd rather die than give you control
Fan vad det är exakt som jag kände. Att jag "visste" att jag var den som hade lite personlighet och inte bara levde på ytan. Men ändå var den Hon som var den som lyckades. Och alla dess låttexter man refererade sitt liv till.. men jag kom så mycket längre än Henne. Idag vet jag ju att det är jag som har lyckats. Som inte lever kvar i den falska bubblan. Linda skugge lyckades ju oxå ganska bra =)
Så.. nu ska jag bli en arg feminist som skriver arga krönikor. hehe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar