Mjölby

Det var lite av en besvikelse igår. Klubben av alla klubbar som heter Klubben var inte så där kul som det brukar. Men det var trevligt innan. Sandra och patricia underhöll mig. eller, patricia underhöll mig, sandra, peter och majtch.. haha. den bruden är så jävla rolig så jag vet inte var jag ska vägen... Väl på väg till Klubben så försvann sandra och patricia. de hade tydligen smygit in på hantverket där det var ett bröllop, och dansade av sig lite. haha!
Det var två band som spelade. Det första var typ dödsmethal. Alltså inget för mig. men andra bandet var lite punk/rock a la Hives. Nice. De spelade alla låtar två gånger. Så poppis var de. haha. Sen blev det lite öl och cider och prat med folk. Jag och Paulina tröttnade och gick hem vid 02.. tidigt som bara den för att vara Klubben. Men men... jag lät bli att tänka för några timmar. det var skönt.

Idag vaknade jag dock med en fet ångest. Den sitter i bröstkorgen och smyger sig upp i halsen typ. Allt känns bara fel. fel på nåt jävla vis. och overkligt. har börjat rannsaka mig själv och blir bara mer och mer arg på mig själv varför jag inte tagit hand om mig själv och mitt o mickes förhållande mer. vi har verkligen båda två gjort så jävla mycket onödigt som förstört. det jobbigaste är att jag itne kan säga varför. jag har hela tiden älskat honom och sett oss tillsammans för resten av livet. jag har aldrig tvekat på om jag älskar honom eller om jag är kär. det är först nu, senaste halvåret och det är pga allt som hänt, allt dumt som vi gjort. inte för att känslorna har svalnat bara så där. det är mer så att jag blir mer och mer rädd att det inte går att laga det här nåt mer liksom. och då drar jag mig undan. jag tvekar inte för att "jag kan inte älska honom eftersom jag gjort si eller så", jag har älskat honom hela tiden. jag tvekar mer för att jag kanske inte kan laga det här, eller ännu värre, jag är rädd att förstöra saker igen.. och det är han inte värd. han är värd bättre. jag med.. FAN.

jag önskar jag bara kunde försvinna bort ett tag.