lite privata tankar

fick nyss känslan, känslan som jag har väntat på länge nu.
ja, jag och micke bor ihop igen, och det känns rätt nu, idag, för första gången till 100%.
vi behövde 2 månader ensamma och känna efter, på varsina sätt (jag har accepterat nu att alla inte kan hantera saker på samma sätt som mig), för att hitta tillbaka.
jag har, efter 6 månader, landat i sverige igen och börjar gilla läget. jag trivs med min utbildning, med mina vänner och med micke och mig.
jag kommer inte åka till sydafrika det närmsta året, och det är inte hela världen, jag är trots allt knappa 24 år, har lång tid framför mig. jag siktar på fotbollsvm 2010, då SKA jag fan dit. Det gör ont som fan att inte få se pojkarna på pojkhemmet, eller mina älskade stränder, eller gatorna i kapstaden, eller barnen i kåkstaden phumlani, eller männsikorna som bodde på gatan och kom till soppköket, eller alla underbara vänner jag fick där nere. men vet ni, de finns kvar!
jag älskar att somna bredvid micke, att vakna brecvid honom, att han säger varje dag hur bra jag är och hur mycket han faktiskt älskar mig. jag älskar att kolla på film med honom, att äta med honom och att tjaffsa med honom. älskar att vi faktiskt är gjorda för varandra och att vi är lika skadade mentalt vilket gör att vi har kunnat laga det här. jag älskar oss.
det kommer ta ännu en tid innan allt smälter in och känns jättebra hela tiden. men jag tror på oss.

jag tror det är skolan och min kommande praktik som fått mig på fötter igen. jag kan inte förklara hur mycket jag ser fram emot praktiken. hur bra det kom mer kännas att göra något meningsfullt igen. det kommer bara kännas så jävla bra i mig. att få nya utmaningar varje dag och vara omgiven av barn/ungdomar som behöver min hjälp.

så, nu vet ni, alla nyfikna.