bra!

sitter och pratar med irina på msn. det är tur, tur att jag har henne. för när jag mår som jag gjort nu de senaste dagarna pga min saknad av sydafrika, då är det bra att prata med henne. hon har alltid kloka råd, men samtidigt så förstår hon så väl. jag får råd som hon vet är vettiga och som är ok. inget hon säger är för att hon försöker förstå hur det känns. hon VET hur det känns. jag tror bara det är hon, rebecca och patricia som verkligen förstår mig där. det är tur att de finns. annars är risken att jag hade blivit galen, totally insane!

jag tror det är praktiken som fått igång mina tankar en hel del. de här ungarna är så väldigt lika de jag jobbade med i sydafrika. de har sett så mycket som du och jag inte ens kan föreställa oss. de har upplevt saker man inte ska ha gjort som barn. de har fått bli vuxna så mycket snabbare och de har många och stora sår i sig själva. sår som kanske aldrig läker helt. men hopp, det ska vi kanske lyckas ge de i alla fall! Det är mitt mål, alltid, barn ska ha hopp!