skit

ja för det var ju en jättebra ide att sätta sig och kolla på massa serier med gulliga par i och lyckliga slut och skit. fan. jag fattar inte det här. jag kan säga att jag VILL inte flytta. jag vill inte att det ska vara slut nu. men vad fan gör man då när man inte litar på varandra längre? hur kan man älska varandra så jävla mycket men ändå såra så? hur fan är det möjligt? hur är människan skapt egentligen det kan jag undra. jag är inte rädd för ensamheten. den brukar jag trivas med. men jag är rädd att förlora den jag älskar mest och som jag ser som pappa till mina barn. den enda jag någonsin kännt mig trygg med. den enda som sagt varje dag till mig att han älskar mig. den enda jag kunnat berätta saker om mig själv för som jag skäms för. den enda jag älskat. den enda som varit min bästa vän OCH min man samtidigt. hur fan ska jag kunna gå ifrån det?

och visst vi kanske hittar tillbaka igen? men om inte då? tänk om vi båda ångrar oss när det är försent? crap. jag hatar det här.

varför skulle det hända nu? varför? helvete.

jag vet jag skulle låta bli att skriva om hur det går för oss. men nu går det inte låta bli för jag blir knäpp av att sitta här i MIN lägenhet och tänka att det inte ska vara min längre. jag blir fan dum i huvudet på det här..