det enda jag kan känna är uppgivenhet nu.
är inte arg längre. mest för att han fattar nu att han inte kan vara arg på mig.
jag är mest ledsen för att vi tillsammans har kunnat ta sönder oss så jävla mycket.
vi vill så mycket båda två, men ändå förstör vi det, om och om igen.
de som kännt mig i fyra år VET att jag gjort minst lika dåliga saker eller likvärdiga saker.
jag önskar bara att jag vågade ta en risk. för det är det de handlar om.
men det är itne så jävla lätt när jag inte har nånstans att ta vägen heller. vänner, visst, men jag pallar inte det. vill ha möjlighet att vara ensam, för mig själv... lägenhet som inte är snordyr kan man ju drömma om i den här staden så...
Im stuck.
Älskar dig. hatar OSS.
ahhhh, gumman. vilken jävla skit-sits! Jag förstår att det här äter upp dig, men ni kan ju inte ha det på det här sättet. I alla fall inte nu. VEm vet om en månad, ett år etc? Då kaanske det kommer funka - men det enda ni kommer göra nu är ju att skada varandra. Been there, done that. Tyvärr har jag ingen patenterad lösning heller på hur ni kan lösa det. MEN, behöver du fly bort nånstans ett tag så finns Örebro alltid öppet för dig vet du.. kram!
SvaraRadera