inte rätt

du gjorde fel, du sårade mig, du förstörde det här när vi hade vår sista chans.
ändå är det du som ska bestämma reglerna nu, du som ska säga hur jag ska göra eller hur jag ska bete mig för att det ska bli bättre. den logiken fattar inte jag.
men ger du upp pga detta så vet jag ju desto mer hur viktigt det är för dig. om du ger upp för att du själv ställde till det. det är ju logiskt? eller? jag förstår dig inte riktigt.

jag önskade att vi inte skulle bråka och ha oss. att det skulle gå att prata om saker. att jag ska kunna prata med dig sen med. att jag ska kunna ringa dig när saker känns som mest jobbiga eftersom du är den som känner mig bäst och som vet vad vi går igenom. men du vill bryta helt. du vill slänga 4 år i sjön. bara så där. jag får inte prata med dig, inte ringa dig, inte skriva till dig. hur fan kan du göra så? sjukt elakt och egoistiskt. och det var som sagt inte jag som såg till att det blev så här. det var du.

jag vill flytta nu, idag, vill inte må så här. du gör mig bara ledsen med dina kalla ögon och dina hårda ord. jag försöker och försöker att kommunicera men det enda man får tillbaka är suckar och stön.

hur kan du vara så kall?