Sydafrika om 2 månader

nu kollar jag på extreme home makover och gråter igen. jag kan inte låta bli. handlar om aids/hiv-smittade barn idag och jag börjar såklart att tänka på sydafrika igen. jag förstår nu hur mycket jag vill och måste tillbaka dit. jag vet att jag inte kan rädda världen, men kan jag hjälpa några, eller bara för några veckor få de att känna hopp, så räcker det just nu. det är alltid bättre att göra något litet än inget alls. jag kommer nog aldrig kunna jobba med ett jobb där jag inte hjälper människor som är utstötta/utsatta/mår dåligt/är sjuka/behöver hjälp. alla är vi bra på nåt och jag har länge undrat vad det är som jag är bra på. men jag vet nu. jag är bra på det här. att bry mig. så är det.