Ett till, om denna dagen!

2009-02-17
En vecka sedan jag åkte. Det känns som jag varit här längre än så. Det har hänt så mycket under tiden. Jag älskar verkligen det här landet, trots alla dess brister.Jag älskar hur alla man möter hälsar och jag älskar värmen och jag älskar att varje dag fylls av saker som i framtiden kommer finnas i mitt minne. Det går inte en dag här utan att jag känner mig tillfredställd med vad jag åstadkommer och hur jag mår.
Jag följde med Rebecca till en skola idag, där några av barnen från heatherdale går. Vi pratade med rektorn som var 64 år gammal och hade jobbat där i 40 år snart. Han var trevlig men han pratade länge och väl om skillnaderna i landet, mellan svarta färgade och vita. Det stör mmig lite ibland att människor här tror att man inte vet tt dugg om Apartheid eller hur det påverkat landet. Kanske är det inte så lätt att veta att Sverige är i allmänhet ganska väl medvetna om dessa saker och annat hemskt som händer i världen. Eller så är det jag som tar för givet att man ska veta vad Apartheid är? För mig är det i alla fall en självklarhet! Det pågick ju ända in i slutet av 80talet och det präglar ju fortfarande landet på så många sätt. Jag kanske ska förklara för er som inte vet, att svart och färgad är inte samma sak här. Hemma i Sverige säger vi svart, färgad, mörkhyad eller nåt liknande. Men här gör man stor skillnad på detta. Under Apatrheid var de svarta allra längst ner, de färgade i mitten och de vita på toppen. Färgade är alltså de som är en blandning, som inte är de alllra mörkaste. Även idag syns det skillnad här. Det är fortfarande de vita som i allmänhet har det bäst ställt, de färgade som har det ok och de svarta som mest bor i kåkstäderna. MEN, det är många, många, många i kåkstäderna som är färgade med. Men en vit människa, det ser ni inte i kåkstäderna. Ni ser knappt en vit människa där jag bor heller, i förorten. Det är jättefina hus häromkring, hus som jag hemma i Sverige skulle se som ”rikemanshus”. Men det bor inga vita här. Det är fortfarande så otroligt uppdelat! Den stora skillnaden sedan Apartheis föll är att idag KAN alla bo var de vill, OM de har pengar. Mäjligheten finns och det existerar inte längre några ”endast vita”-skyltar. Frågan är om det någonsin kommer bli blandat? Jag vet inte. Det känns mycket långt bort i så fall. Enligt mig hundratals år.

Vid lunchtiden kom John och hämtade mig. John som jag lärde känna förra året i soppköket. Han, jag, Lea och Maximillian körde ut mot Phumlani, en kåkstad. Lea är en tysk volontär och Maximillian en man som John träffade på i morse. Han är ifrån Zimbabwe och är här för att säka jobb. Ni som inte vet läget i Zimbabwe idag kan ju ta och googla lite. Jag orkar inte förklara.. John erbjöd honom att följa med och jobba och få mat osv. Det är sådan John är. Jag och Lea sorterade upp leksaker och kläder som de fått till kåkstadens dagis som är under uppbyggnad. Det som var trasigt fick barnen leka med under tiden.. John och Maximillian åkte vidare till Kayelitsha som är en kåkstad med över 1 miljon invånare, där de skulle hämta vire till att bygga en ny del av dagiset. Efter några timmar åkte vi och köpte korv med bröd och saft till alla barnen. Det är nästan omöjligt att komma ut till en kåkstad utan att bjuda på något. Jag vill inte komma tomhänt, då känns det som att de är en tursitattraktion. Jag vill kunna dela med mig och erbjuda det jag kan göra för dem. Även om de såklart uppskattar besök och att några orkar leka med barnen, så är det så det känns. Det har varit ca 35 grader idag så när jag kom hem var jag varmt, trött och skitig. Skitigare än jag varit någonsin kanske? Det är enbart sand överallt så man har inget annat val än att sitta rakt upp och ner och leka med barnen i det. Jag klagar dock inte! Duschen när jag kom hem var dock guld värd! Nästa vecka ska vi tillbaka dit och då ska jag ta lite av donationspengarna och köpa en massa mat, frukt och dryck. Ni ska se lyckan i barnens ögon när de får något annat än ris eller liknande till mat.
Kom hem runt fyra, dödstrött, så det blev inget Margarets House idag. Får kompensera det i morgon! Funderar på om jag ska stanna längre och kanske ha en filmkväll eller baka något med dem. Jag och Rebecca ska ändå till Claremont och handla i morgon på förmiddagen. Tåls att tänka på!
Jag ska lägga upp bilder någon dag i veckan med! Vet att många hellre kollar bilder än läser mils långa inlägg!