sjuk igen

blir ett långt inlägg nu, har inte haft tillgång till internet på ett tag.

jag är sjuk igen. Igår var det 40 grader, idag regnar det, jag badade i 16 grader kallt vatten, ja det kanske har sin förklaring.

2009-02-26 & 2009-02-27

Torsdag förmiddag spenderades på Canal Walk, det gigantiska köpcentrat. Vi hade tänkt hitta nåt kul att ha på oss till helgen. Jag kom hem med ett par skor och en väska. Rebecca med lite smycken. Vi åkte till Heatherdale efteråt. Det hände en hel del där den här eftermiddagen. Rebecca hittade droger i de äldsta tjejernas rum, marijuana och bensin. Först ville ingen stå för det men när Rebecca lovade att inget säga till de vuxna om de bara berättade sanningen så kom det sakta men säkert fram. De pratade en del om att de gör det för att de inte mår bra. ”Vet du hur det känns att inte ha några föräldrar, att sitta ensam på julafton när alla andra är med sina föräldrar och syskon?” och liknande. Jag kan inte klandra dem, jag förstår dem, men sen är det ju alltid ett måste att försöka få de att låta bli ändå. Att försöka få de att se hopp i framtiden och känna att de har något att leva för. En ev tjejerna blir våldtagen av sin styvpappa och misshandlad av sin mamma. Hon var hemma förra veckan, som straff för rymningarna, om ni minns. Hon berättade att hon hade fått utstå alla saker igen. Är det konstigt att en 13-åring som lever under dessa omständigheter vill fly verkligheten? Är det inte ett under att hon ens orkar leva? Borde man berätta om drogerna för personalen? Jag tycker inte det. Det är inte det vi är här för. Jag är här för att försöka vinna barnens förtroende, att bli respekterad av dem. Tyvärr går det inte att kombinera dessa två saker här, att få respekt OCH samarbeta med personalen på alla vis. Hade detta berättats för personalen hade Rebecca för alltd varit hatad av dessa flickor och allt som hon byggt upp med de hade raserats på en sekund. Nej, det är bättre att Rebecca själv pratar med de här tjejerna, försöker få de att lyssna lite, vara deras vän och en trygg punkt i tillvaron. Någon de kan vända sig till i alla väder. Jag gjorde ju samma sak när jag fick veta att Anthony stal pengar i affären, hade jag sagt till personalen hade jag aldrig kunnat prata med honom om något viktigt igen. Jag vet att han hade vändit mig ryggen för alltid då. Jag jobbar inte för pengar här, jag jobbar inte för att göra rätt enligt böckerna här i detta land. Jag är här för att försöka ge hopp åt barn som saknar det på många sätt. Barn som inte har någon riktigt trygghet och som blivit svikna om och om igen flera gånger om. Jag är här för att ”finnas”, inte för att tillrättavisa.

Jag hade filmkväll med killarna på Margarets House Fredag kväll. Jag hade sagt 19.00 som tid. När klockan var 19.05 var två av åtta killar där. Kändes lagom kul. Men sydafrikansk tid är inte som hemma. En halvtimme hit eller dit spelar ingen roll, ingen ber om ursäkt att de är sena och sällan blir någon irriterad om någon är sen. Runt halv åtta kunde jag sätta på filmen och då var alla åtta killarna där. Vi såg på Harry Potter och den uppskattades så det får nog bli Harry Potter 2 nästa filmkväll. Chips, dip och läsk uppskattades också. När jag gick så satte jag på Horton (bästa animerade filmen ever, enligt mig) och de flesta såg nog på den också. Vid 23 var jag på väg hemåt. En lyckad kväll! Skönt.

Helgen (28 feb & 1 mars)

Vi tog oss till stan, jag och sex av pojkarna. Vi bestämde oss för att gå till Sea point där det ligger en pool. Det var längre än jag trott. Efter en timmes promenad i 30 grader och sol var det ganska skönt att bada kan jag lova. Det var hur bra som helst, killarna är så jäkla lugna mot förra året. De sköter sig själva och lyssnar när man pratar med dem osv. Vet inte om de har förändrat sig eller om de repekterar mig mer nu, för att jag kom tillbaka, för att jag inte bara lovade saker jag inte kunde hålla. En kombination anar jag. Två av killarna som var ganska jobbiga förra året har varit på habilitering i tre månader för drogmissbruk och de är verkligen helt annorlundamot förra året. Det är skönt att se att det finns sådan hjälp i det här landet som faktiskt fungerar. Vi stannade vid poolen i 3 timmar sen åte vi hemåt igen. Jag pratade mycket med Bernhard, vi har våra diskussioner. Han är en frågvis herre kan jag lova. Möjligen ännu mer frågvis än förra året. Han ifrågasätter precis allt och alla och funderar mycket på det mesta. En riktig grubblare. När han sa att jag inte kunde lära honom nåt, för att jag var tjej, så startades en ganska het diskussion som ni kanske förstår. Men Rebecca sa ”din lärare i skolan, är det en man eller kvinna?” Han blev tyst då. Det var ju nämligen en kvinnlig lärare. Jag vet inte hur han tänkte eller menade, men diskussionen är inte slut i alla fall! Jag vill veta grunden till varför han ens tänker så och om det går att öppna ögonen lite på honom. Intressant.

Lördagkvällen spenderades i stan med ca 20 andra volontärer från olika delar av världen. Trevligt att vi blev inbjudna trots att vi inte åker med någon organisation det här året. En kille från stockholm kom i veckan, han är 22 och kommer på bo samma gata som oss. Får se till att hänga lite med honom och få honom att komma in i det hela. Jag minns själv hur det var första veckorna här. Vi åt mat på Mama Africa, för min del blev det Springbok (vet faktiskt inte vad det heter på svenska, men någon sorts rådjursliknande varelse är det i alla fall) och det var gott! Vi gick vidare till lite olika uteställen. Som vanligt på Long Street så träffar man på gatubarnen, alltid lika jobbigt. Dock träffade vi på bögarna, och de hade på sig så jäkla fina kläder, det var nämligen gayparad tidigare på dagen. De var på strålande humör! Senare mötte jag såklart Chevonne. Hon, av alla, lurade mig att köpa flingor och mjölk till henne. 3 minuter senare såg jag henne utan maten, alltså hade hon sålt den. Jag ska prata med henne i morgon om hon är på soppköket. Jag blir arg, det är så jäkla fult av henne. Hon vet att jag bryr mig på riktigt om henne. Någon slags respekt förväntar jag mig tillbaka! Vi såg även två killar, som var runt 8 år, så jäkla söta och glada. Men senare berättade Damian att de är 14 och 16 år gamla. Helt sjukt, de såg inte ut att vara en dag över 10 år. Där kan man prata om undernärda kroppar. Usch. Jag försökte få den minsta att komma till soppköket på måndag, men tydligen gillar de inte att komma dit. Får väl se. Han om någon vill jag hjälpa om så bara lite lite grann. Köpa hela kläder? Mat? Bara vara där? Utekvällen slutade på ett hemskt ställe med 90% vita, rika peroner som var dryga och som inte vågade dansa (alltså som att gå ut i Sverige, vilket inte lockar när man är här då det finns så mycket roligare ställen)

En annan sak som jag fick veta av två tjejer på gatan var att det går ett rykte om att jag dejtar Stanley. Det är verkligen bissart. Stanley är han som jag berättade om, pingis-killen, som suttit inne för dråp på sin flickvän. Jag har knappt pratat med honom! Men, så kom jag på att förra veckan mötte jag honom på en gata i stan och han var med tre tjejer och han kramade om mig och sa ”vi ses senare på soppköket”. Hans flickvän är nämligen svartsjuk och ska tydligen "göra mig illa". Hon var antagligen en av de här tre tjejerna som han var med då! Alltså, det här är vad ryktet säger. Efter samtalet så slog mig även tanken att det här kan varit nåt som de här två tjejerna hade hittat på och berättade för mig bara för att det är kul att skrämma upp mig. Jag har ingen aning. Jag ska prata med Damian om det här i morgon. Om det är sant att de är arga på mig på ritkigt så måste det ju redas ut!

Söndagen var den varmaste dagen hittills, ca 40 grader, gassande sol och helt vindstilla. Det rann om mig, det klibbade överallt, det var inte najs alls. Vi var dessutom bortbjudna på lunch hos Rebeccas förra värdfamilj, så stranden blev det inte. Vi gick hem till dom, vilket är ca 20 minuters promenad, och jag höll på att avlida. Kanske inte, men nästan! Clint ringde dock och frågade om vi skulle med till stranden så efter lunchen drig vi iväg till Sandy Bay, en strand jag faktiskt inte varit på. Det ligger efter Camps Bay (den ”rika” stranden på atlanten-sidan) och var riktigt bra. Ganska liten, avslappnad stämning och fint som bara den! Vi badade i havet på riktigt för första gången sedan vi kom hit, och i riktigt höga vågor. Sweet!

En bra helg med både jobb och semester. Som det ska vara här!