Vaknar och känner ångesten över bröstet. Nu är det så jävla verkligt. Det finns INGEN återvändo. Det är nog lika bra iofs, men det gör sjukt ont. Jag kan grubbla hur länge som helst i hur det blev så här, men det finns nog inga svar. Vi kommer aldrig förstå det, varken du eller jag.
I believe its time for me to fly så att säga.
Hjärtat, jag hoppas DU kan resa dig stark ur detta iaf. Det suger att behöva gå igenom en massa skit, med folk som man en gång älskat och litat på. Jag önskar jag kunde packa med dig i resväskan så du kunde härja runt med oss i Vegas istället för att vara hemma och bli påmind om alltdåligt. Kram!
SvaraRadera