"Kom hem, snälla, kom hem bara, jag vill bo med dig. Jag har ju alltid velat ha dig, även när jag var med Sara, det vet du ju. Saknar dig."
det svänger ni..
vet dock inte om det bara var rent fyllesnack eller om det låg nåt i det.
------
snart ska jag till farmor och äta lite mat, sen åker jag och pappa upp till Micke och hämtar mina sista saker. Det ska bli skönt, att inte bli hotad med att "jag slänger ut skåpet från fönstret och slänger alla dina saker" så fort det blir nåt tjaffs.
Missförstå mig inte, jag vill inte bråka längre, jag vill inget annat än att det ska vara lugnt. Jag hoppas det blir det med efter nattens prat. Men det ska ändå bli sjukt skönt att få bort mina sista saker därifrån. Ett steg åt rätt håll liksom. Jag vill bara gå vidare. Känna att det är lugnt. Vara hans vän. Vet inte om det går. Kanske senare.
Jag vet i alla fall att mina känslor svalnar för varje dag. Igår på Platens så brydde jag mig inte ens om var han var eller vem han pratade med. Brydde mig inte så mycket om att han ignorerade mig heller. Lät det i alla fall inte göra så att jag inte hade kul. Så var det inte för nån månad sen, då undrade jag hela tiden och blev på dåligt humör av så mycket saker han sa eller gjorde.
Jag vill verkligen bara att det ska lugna ner sig, att vi ska kunna vistas på samma plats utan att det är något konstigt med det. Jag vet att jag sagt elaka saker till honom sista dagarna, men det blir så när jag blir arg. Jag slänger ur mig saker. I stället för att slåss så misshandlar jag verbalt. Inte så snyggt, men sån är jag tyvärr i svaga ögonblick.
Det verkar som att ni två älskar varandra riktigt mycket, men har seriösa problem. Varför inte ta och snacka ut, kanske försöka igen...gå i parterapi?
SvaraRaderaÄr båda medvetna om problemen så går det att lösa.
Problemet är tilliten. Jag har redan givit honom chansen flera gånger men han har förstört det. Jag kommer aldrig lita på honom helt igen. Frågade honom om terapi för ett år sedan, men han gör inte sånt sa han bara. Vi har försökt så många gånger nu att det nog är för sent. . .
SvaraRaderaVad är det han har gjort då? Har inte läst din blogg så mkt och vet inte vem du är...
SvaraRaderaTycker det är trist när ni verkar älska varandra. Ni måste ju kunna fixa det här?
Ok, känns sådär att svara på en anonym kommentar, lite emot mina principer. Men han OCH jag har varit otrogna mot varandra. Vi tog ett brejk förra sommaren. efter det trodde jag verkligen vi fattat allvaret båda två, jag hade det och var redo att förändra mitt beteende som handlade om extremt uppmärksamhetsbehov och rädsla att förlora honom och på nåt konstigt vis så sökte jag mig till andra då för att ha nån OM han lämnade mig. Typ så. I alla fall. Vi blev tillsammans igen och jag trodde verkligen på det. MEN han var otrogen IGEN efter bara 2 månader. Sen skulle jag till Sydafrika och när jag var där var han otrogen IGEN, träffade en tjej i 3-4 veckor. Jag koma hem, gjorde slut för att jag kände att vi hade för stora problem. Jag visste inte om den här sista tjejen då men fick reda på det efter nån vecka. Då var det VERKLIGEN försent. Jag vet att han är otrogen för att han itne klarar av att reda ut sina känslor och problem. I stället för att ta hand om sina egna känslor så sårar han andra och då även sig själv. Jag tror faktiskt inte han varit otrogen nån gång för att han itne älskar mig. Kanske låter naivt. Men det är sig själv han inte älskar egentligen. Han kan inte hantera känslor på nåt vis.
SvaraRaderajag var sån förut, är kanske det fortfarande lite grann. Men har insett det och jobbar verkligen på det. T.ex så är jag EXTREMT svartsjuk. var det innan jag o micke blev ihop med, men vår historia har inte gjort det bättre precis.
jag VÅGAR inte bli tillsammans med honom igen. För jag orkar INTE gå igenom det här en enda gång till. Jag vågar inte ta chansen/risken. För jag har mått så jävla dåligt det här halvåret och är itne redo att ta en smäll till. Och jag litar inte på honom, tror inte på att han kommer kunna vara bättre nu än innan. Dessutom har han haft annan tjej nu 1,5 månad, som han senaste i förrgår sa att han ville ha tillbaka men JAG förstört för honom och henne. Så jag känner mig just nu som ett andrahandsval dessutom.
Lång historia gjordes kort (ganska lång ändå)...
Men det är i korta drag. JAG har varit kass som fan mot honom också, men tycker jag gjorde allt jag kunde sista året medan han bara fortsatte fucka upp det och sig själv.
Oj, jag förstår att det måste kännas jättejobbigt. Vilka är det han varit otrogen med då? Tjejer du känner?
SvaraRaderaMin förra pojkvän var otrogen mot mig med en av mina närmare vänner. Man känner sig så otroligt förd bakom ryggen. Jag gjorde slut med honom, han var inte tillräckligt bra annars för att förlåta. Eftersom att både du och han har varit otrogna, kan ni inte prata med varandra och glömma det som hänt och försöka igen? Fast jag vet inte hur mkt man orkar, man har ju en gräns för vad man klarar av :(
Usch, hoppas du mår bättre snart! Blir jättelessen av att läsa din blogg för jag känner igen mig själv i så mkt av de du skriver!!!
ok, msn? känns lite sådär att sitta och skriva här... adda mig på tanija_cs@yahoo.se
SvaraRaderajag har lagt till dig nu! :)
SvaraRaderaHa kakan & äta den.. Eller hur va det du sa? :)
SvaraRadera