Mjölby

Väntar på tåget. Pappa hämtade mig i boxholm så åkte och åt lunch. Nu ska jag strax åka hem igen. Det gick bra i boxholm tror jag allt. Kändes så. Och det verkade som en bra arbetsplats på många vis. Ska bli intressant och se hur de arbetar i jämförelse med i mjölby. Annars är det ganska bra med mig nu. Jag tycker det är tråkigt att allt ska sluta med bråk. Men både jag och han är dramaqueens så egentligen visste jag att det skulle bli så. Undrar bara varför han tror att det är hemligt att jag vissa dagar vill ha honom tillbaka. Vissa dagar är ju så bara. 4,5 år går liksom inte över hur lätt som helst. Men han vet samtidigt att jag är väl medveten om att vi inte ska eller kommer bli tillsammans igen. Men känslor kommer finnas där ganska länge till. Jag tänker inte kasta någon skit mer. Jag tänker inte vara arg mer. Det jag gjorde igår var onödigt på ett sätt, men samtidigt räddade jag en 20åring från att dras in i samma skit som jag gjorde när jag var tjugo. Så på så vis känns det ändå rätt. Även om det inte var därför jag berättade. Jag berättade för att jag fick nog. Fick nog av att hela tiden få skit som jag inte är värd. Trött på att få höra att saker är mitt ansvar och något jag ska må dåligt över när det inte är det. Inte alls faktiskt. Ett nej hade varit så lätt, men han sa ja, två gånger. Det kommer aldrig bli mitt fel. I så fall stämmer det som i islam, att kvinnan är en lockelse som måste skylas för att mannen ska kunna hejda sig. Och det vägrar jag tro på. Alla har en egen vilja att styra över. Så. Nu ska jag inte nämna det här mer. Vill inte bråka mer. Vet att han hatar mig nu. Men vet också att det kommer gå över en dag.