Fick precis bevis på att jag verkligen stängt av. Känslorna, de riktigt starka, de har jag gömt långt långt inne i mig. Jag orkar inte försöka ta fram dom. Jag vet inte vad de skulle visa heller, och vill inte veta. Jag vill bara må bra och det gör jag nu, som det är. Det är ju i alla fall vad jag tror, men det är ok. Jag orkar faktiskt inte känna mer än så här, för någon. Det är en stark stark skyddsmekanism, det är jag medveten om. Men det räddar mig för tillfället, så då låter jag det vara så!
Fick veta igår att det är tio veckor kvar, sen dröjer det jäääävligt länge tills vi ses igen. Känns på ett lustigt sätt bra, för nu vet jag verkligen läget liksom.
------------
Ikväll blir det invigning av nya First Aid ute i Tornby. Najs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar