fredag it is

Jag har aldrig tyckt om en låt så mycket så fort som Aldrig Ensam. Och bara på sista veckan har jag hunnit skaffa mig personer och tillfällen som den låten alltid kommer påminna om. Starka minnen och betydelsefulla personer.

Jag vet hur jag vill ha min tatuering nu. Låten satte ord på motivet jag tänkt på länge.

Den här bilden och texten aldrig ensam ska sitta på min underarm inom en snar framtid, så är det bara.

Aldrig aldrig ensam, alltid ensam. Det är ju så det är, så jag är. Hur kär jag än blir, hur mycket jag än älskar någon, så har jag alltid den där känslan i mig, att ALLT inte kan vara helt bra. Det är bara sån jag är. Ni vet, ensamhet är det värsta jag vet, jag är sällan helt ENSAM. Däremot är jag inte helt inne i tvåsamheten heller utan känner mig alltid ensam på något vis. Kanske går det över en dag? Men hur som, så är det jag, i en stor del av mitt liv...