Med Bon Iver i lurarna tog jag en promenad hem vid halv ett inatt, med ett leende på läpparna. Trots brist på pengar, ingen aning om vad jag ska göra efter januari och lite ensamhet om nätterna, så är mitt liv jävligt bra just nu. Jag mår i alla fall jävligt bra. Jag börjar äntligen tro på mig själv, tycka om mig när jag ser i spegeln och ser att jag faktiskt är bra, på så många vis. Det var länge sedan. Det var det som var mitt mål när bubblan sprack i våras, att JAG skulle må bra med mig själv, i mig själv och för mig själv. Inte för nån annan. Jag var helt helt ensam i över tre månader, det är jag jävligt glad över nu. Att jag inte bara gick ut och letade efter tröst eller nåt nytt. Jag hade verkligen inte varit redo. Jag är det nog inte än. Men på väg i alla fall.
Jag hade en fixardag med Lollo idag. Följde med henne o skrev cv och sökte jobb. Sen drog jag med Linus och Anders ut till ekholmen. Vågade åka en del trots allt och stod och nötte ollie ett tag, snart sitter den! Blir mer övning i Mantorp i morrn kväll. Kvällen spenderades med ris+wok, top Gear (det var faktiskt intressant, de åkte motorcykel genom hela Vietnam) och lite massage. Hängde en kort stund med Dennis och Lollo sen med. Sweet!
Jag vet inte vad jag är rädd för egentligen. Men nåt är det. Har aldrig varit så här känslokall förut och dragit mig undan så pass. Tänker på varje ord eller rörelse jag gör. Skulle aldrig ta första steget. Jag är inte nojjig på samma sätt, inte orolig på det viset, jag tar det bara så jävla lugnt med allt. Jag vet inte, det är ganska skönt, men lite läskigt, för det är inte likt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar