avslut.

jag är kass på avslut. jag tror det är dags för ett sådant. det borde nog var bäst så. jag är dock sämst på det. jag skulle kunna dra massa exempel på det. jag flyr hellre. bara lämnar det bakom mig. tror jag. i själva verket så ligger det kvar där i alla fall, långt inne. men ja orkar inte ta tag i det. låtsas som det inte hänt. lite så är jag rädd att det kommer bli nu med. det var ju inte så det skulle bli. fan.

vill inte ha ångest igen, det var ju rätt längesen jag hade det på riktigt. vill bara att saker ska var okomplicerade och roliga. som det varit i tre månader snart, men så fungerar det kanske inte i verkliga livet om jag tänker efter.

jag kommer sakna det, men det är nog dags att gå vidare.

det var nog, om jag tänker efter, mitt rebound...

TA MIG TILL SYDAFRIKA NU, DÄR JAG ÄR JAG LYCKLIG VARJE DAG.

borde jag satsa på att stanna där för alltid, så som jag tänkte förut? det kanske går? vi får se. jag har inget som binder mig fast här i sverige, så egentligen, varför inte. just nu vill jag aldrig mer komma tillbaka till det här.