jobbet

Jag insåg idag hur mycket jag tycker om mitt jobb. Jag var där mellan 14-22 idag. Inte en enda gång tänkte jag "fy fan kan jag få sluta snart?". Jag hade kul i stort sett hela dagen. Visst, jag skällde på några kids, gnällde på att de inte kan städa, gapa lite på nån för att han inte kan hälsa på mig utan att klämma åt min hand så den knakar och var lite sur några gånger för att folk inte lyssnar. Men det var med kärlek och för att jag vill dem så jävla väl hela tiden. Mestadels hade jag bara roligt. Körde rally inne på Ica, lade pussel som saknade massa bitar, hjälpte med matteläxan som jag knappt själv förstod, skrev lite anteckningar, hade sällskap hem till mamma när jag skulle hämta en matlåda och så vidare...

Jag vill verkligen jobba med sånt här om jag fick bestämma helt. Ska göra allt för att få en tjänst i Mjölby eller Boxholm under 2010. Jag ska visa att det är vad jag vill, vad jag kan och vad jag borde göra. Jag vet att jag är bra på det, dock finns det massor, mycket och lite till att lära. Kommer aldrig bli fullärd när det kommer till att jobba med människor. Det är ju det som är så jäkla spännande. Och att jobba med ungdomar, barn som nästan är vuxna är toppen, det går att ha de där vuxna samtalen ibland, där man möts på samma nivå samtidigt som man kan lära och visa vägen på deras väg mot det vuxna livet. Det går att ta på det som faktiskt händer med dom. Och man får respekt och uppskattning tillbaka. Ett litet barn kommer aldrig göra det på samma sätt. Skulle aldrig vilja jobba med barn som är 1, 2, 3 år.... de kommer inte ens minnas mig när de är äldre. Det är klart det kan låta egoistiskt. Att jag gör jobbet för min egen skull, för att känna mig viktig. MEN, det är ju det jag älskar med det här. Att man bygger en relation med människor samtidigt som man gör ett jobb. Att det inte bara är ett jobb, för det kommer det aldrig bara vara för mig. Det är mitt liv, min passion och det jag vill göra hela mitt liv. På ett eller annat sätt.