konstigt

Känns liksom ok nu. Det känns ok för att det outredda blev utrett. Ni som känner mig väl vet kanske hur jävla mycket jag HATAR att vara osams med folk. Inte bara de jag känner väl utan med vem som helst. Jag klarar inte av att folk tycker illa om mig eller är arga på mig om de inte har en riktigt anledning. Jag klarar inte av att undra vad de tycker och tänker. det gör mig galen. Vet inte varför jag är sån dock, vad det grundar sig i. Vore intressant att ta reda på... Jag behöver lära mig att bara släppa vissa saker. Som när folk jag inte ens umgås med eller bryr mig om direkt tycker illa om mig eller liknande. vad spelar det för roll egentligen?

I alla fall, nu är det liksom ok.

Men frågan är VAD det är nu? Jag borde inte ens tänka på det. Gårdagen var precis det jag saknat. Jag hoppas bara det fortsätter så, fram tills jag åker, det vore fint att åka iväg med en jävligt bra höst i minnet.

Det kommer vara första hösten på flera år som det inte hänt nåt som brutit sönder mig totalt. Förra hösten var nog värst. Jag borde tagit ett annat beslut då, men kan inte tänka på det nu. känns som att jag slösade bort ett år dock på att såra mig och andra i onödan. Slutet kunde blivit finare än det blev. Det är så svårt att minnas de bra sakerna när man varit så ledsen och sårad som jag varit. Jag har varit kass, elak och dålig jag med och det gör det inte lättare. All ånger och ångest som ligger i bakhuvudet. Tänk att något som faktiskt var vackert till en början kunde trasas sönder så av oss båda. Sorgligt men sant.

Allt det här, det är det som bidrar till att jag inte kommer kunna ge mig in i ett förhållande på jävligt länge. Jag har förstått det under hösten. Det finns inte i min hjärna att vara tillsammans med någon på riktigt. Jag klarar inte av det just nu, att bygga upp det förtroendet för någon, att lämna ut mig så till en annan människa. Det enda jag kan tänka på är hur ont det skulle göra om det tog slut i så fall. Eller hur många sätt jag skulle kunna klanta till det.

Jag vill och behöver vara ensam ett bra tag till. Ensam, men inte själv.

aldrig aldrig ensam, alltid ensam... ni vet..