noll

Jaha, thats it. Jag vet inte ens vad jag känner inför det. Känner mig nollställd. Jag var ju ganska beredd på det också, det kanske hjälper lite. Känns bara lite tråkigt. Det var rätt mysigt. På ett enkelt sätt.

Nu väntar jag bara på att se hur fan det ska bli sen. Längre fram i vår, när saker förändras lite i min omgivning. Jag vill faktiskt inte falla tillbaka, men är rädd att jag gör det, bara för att det är enkelt och jag hatar att vara ensam. Det där med att ha "nån" ni vet..

Äsch, jag överlever!