Emo

Ibland behöver jag sånna här dagar.Bara få sitta hemma i mjukisbyxor, lalla runt på internet alldeles för mycket och kolla på massa avsnitt av serier som One Tree Hill och tjuta som ett barn till det, fast det är så jävla klyschigt att man nästan kräks. Jag funderar på att ladda ner alla OC avsnitt igen, bara för att få den där känslan. Gråta. Jag behöver gråta tror jag. På riktigt. Det var länge sedan. Jag vet att det är en massa gråt inne i mig, men jag har stängt in det nu, ett bra tag. Jag är en person som behöver gråta då och då för att må bra resten av tiden. Annars ligger det inom mig och pyr som ångest. Jag gråter bort min ångest.

Jag hade en diskussion om min framtid igår. Den tog hårt på mig. Jag kan inte förklara hur. Jag har ingen brådska. Verkligen inte. Men när det börjades prata barn, familjeliv och allt det där, då sa min hjärna STOPP! Jag kan inte relatera till det än. För jag kan inte ens relatera mig själv till ett fungerande förhållande som det är just nu. Hur ska jag då kunna se mig själv med barn. Jag vet att jag vill har barn, en dag, nån dag. Men låt mig snälla få ta det som kommer INNAN barn först..

Äh, jag vet inte var jag försöker komma. Blev ett jävla blaj-inlägg. Jag vill varannan dag hitta trygghet och bara bli vuxen, men nästa dag vill jag uppleva, se, lära mig så mycket nytt, först, innan jag hamnar där. Som vanligt är jag förvirrad. Som fan.

Ibland drömmer jag om kärleken igen.