Torsdag

Jag har varit så ensam så länge nu

Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta

För ingen skulle någonsin få komma in

Men så kom du

Och jag har försökt kämpa emot

Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta

Jag borde lärt mig nu att det alltid är det

Lilla som får mig på fall

Ett rufsigt hår, ett skratt som är lite skevt

Åh, snälla bryt mig inte nu

Och jag har försökt kämpa emot

Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta

Så, igår då. Jag var hemma hela dagen, tvättade för fullt.
Vid 17 åkte jag in till stan, träffade Lollo under bron på förra sommarens absoluta favorithäng. Vi pratade, pratade och pratade. Det behövdes, verkligen. Jag sa mitt, hon sa sitt, vi funderade, var ärliga, raka, öppna. Det funkade, OH FAN, haha. Att det ska vara så svårt att säga allt sånt där direkt, när det väl gäller. Men vi är nog hela tiden rädda att såra varandra, men från och med nu, ÖPPNA kort, om allt. Bra! För jag orkar inte en vända till. Men hon är för viktig att jag inte kan släppa. Kände det igår. När vi verkligen pratar och är vettiga med varandra så är hon ju så bra.
Gick till skylten för spelningen med Adept. Inte riktigt min grej, men live är ju det mesta bra, det funkade. Fick träffa Matilda en sväng med och prata lite om J.. haha, Jag generad? va? Nej det tror jag väl inte. Eller?

Sitter på jobbet. 8 timmar kvar, sen är det HELG för mig. Börjar bli jävligt nervös inför intervjun i morgon, jag har aldrig tidigare velat ha ett jobb så mycket som det här tror jag så FAN att jag ska vara bäst när jag kommer dit! BÄST sa jag!