Bästa Matilda bemödade sig med att ta sig till storstan eftersom jag var sjuk och inte alls sugen på att duscha, klä på mig normala kläder och ta mig till Linköping. Jag behövde verkligen prata av mig om allt det här. Det gnager i mitt huvud hela tiden. Jag undrar, funderar, analyserar om och om igen. Jag trodde verkligen inte det skulle bli så här!
Hur som, i morgon ska jag ta mig till Linköping även om jag inte är helt frisk. Vill umgås med mina vänner. Så många som möjligt. Jag kan inte sitta här och tycka synd om mig själv och sen inte göra ett skit åt det. Världen har inte gått under direkt. Jag är bara rädd att förlora någon som jag trodde skulle finnas här ett bra tag framöver, på ett sätt jag inte trodde jag skulle få uppleva så pass. Nu blir det kanske inte så. Men resten av min värld kan inte försvinna för det och det är bara jag som kan se till att det inte blir så.
Jag hoppas Matilda har rätt i alla fall. Att han inser vad han går miste om. Och vågar ta chansen. I'll be here.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar