Men just idag kan jag inget annat.
Jag är sjuk som fan, solen skiner och det är sommar, men jag kan inte röra mig ur soffan typ. Jag saknar J så jävla mycket men kan inte ens smsa honom, för jag vill ge honom tid och utrymme. Jag har INGEN aning om vad jag ska göra i höst, och undrar när fan det ska lösa sig för mig.
Bitterfitta. SÅ får det vara idag i alla fall. Jag orkar inte hålla skenet uppe, vara positiv och låtsas allt är bra. Inte idag.
Jag vill bara träffa dig igen. Fan. Jag minns inte sist jag grät över en kille. Men tårarna börjar rinna så fort jag tänker på det här. Det var världens finaste helg, de bästa dagarna jag haft på länge. 1,5 dag senare så var allt som borta, i stället var där ångest i bröstet och ont i hjärtat. Fan.
Står i din port står bara still
För en minut sen var du min
en tredjedel av den jag var går hem
för en är krossad, en är din
det här är slutet på vår film
Från och med nu
Från och med du
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar