Idag var den tuffaste dagen på jobbet, rent psykiskt, någonsin sedan jag började. Men jag gick ändå hem med en bra känsla, en känsla av att jag gjorde ett bra jobb, att jag fanns där, att jag faktiskt spelade roll. Det är så svårt att förstå vad människor går igenom för att ta sig hit, utan pass, utan pengar, utan familj. De är bara barn. Det är fan i mig inte rättvist någonstans. Att "vi" ska skicka tillbaka barn, känns för mig helt jävla märkligt i många fall. Jag hoppas det finns HOPP. Det gör det, och jag hoppas det räcker, i alla fall en bit.
En märklig avslutning på en rätt tuff jobbvecka/helg. Nu ska jag försöka ta ledigt, koppla bort, men det kommer bli svårt. Måste skriva en rapport i morgon med. Sen ska jag försöka gå på semester.
En helt fantastisk vecka väntar mig ju!
enough for today, mitt huvud är helt slut ...
tänker på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar