Ja var full. Jag är full. Jag kunde fått med mig Han o Han o Han hem. Men det är inte intressant. I stället ringer jag Lollo på tåget, på väg hem, lättad över att jag är ensam. För jag är inte intresserad av spelet längre. Jag vet vad jag vill. Jag vet. Det är skönt. Men samtidigt så sjukt skrämmande. Fan. Men det är ändå bra, ett steg framåt från den jag var för ett halvår sedan. Jag vill må bra... Så är det bara.
I'm here.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar