half of my heart

Mamma tipsade om fotbollsfruar i Sydafrika som SVT visar i veckan. Det lät ju skitlarvigt tyckte jag. Men det var det inte. Det var hemskt sorgligt. Jag har gråtit en del nu. Dels för att det är så jävla hemska förutsättningar i det landet, dels för att jag saknar det så mycket, dels för att jag vill vara där NU och göra det lilla jag kan bidra med. Fan. Jag blir helt blind när jag ser sånt här. Känns som jag skiter i hela mitt liv och vill ägna resten av det bara genom att åka dit och jobba som volontär resten av mitt liv. Om det var möjligt ekonomiskt skulle jag antagligen göra det med. Gud, jag saknar det så mycket. Halva mitt hjärta är fortfarande kvar i det landet.

I morgon börjar VM i Sydafrika. Varje dag kommer jag påminnas. Jag måste tillbaka..