I care too much

Jag undrar om min kropp gillar mig.
Jag har ingen som helst matlust, som vanligt när jag mår så här. Det är tredje gången nu på ett år som det blir så, inte ok. Igår åt jag INGET tills klockan var 18, då smockade jag och Sandra i oss Burger King. Det gick bra. Det är det där med att ha sällskap när jag äter och inte TÄNKA på att jag äter. Då funkar det ok. Men jag är inte sugen på nåt, bara några få saker. Idag har jag inte lyckats äta ett skit än. Får väl se, känns inte som det kommer bli lättare sen liksom. Fan.

Jag hatar att jag bryr mig för mycket om småsaker. Bilder, låtar, saker. Allt påmminner mig på ett stört sätt. Jag borde inte lägga så mycket vikt vid sånt utan förstå att det är bara en låt som är bra, den behöver inte kopplas ihop med massa skit. Men det är svårt. Jag är väl sån med, gillar att plåga mig själv lite, som att jag mår bra av att må dåligt. Jag är ju fortfarande vd snart 26 års ålder bättre på att hantera känslor som är dåliga än de som är bra. När jag mår bra så tror jag alltid att nåt är fel. MÅSTE börja fatta att det inte behöver vara så, även om ödet ibland verkar vilja mig nåt annat.

Usch... Jag vill bara att nåt ska vara lätt någon gång. Bara en enda gång?

Sydafrika känns så långt bort men så nära, tänker på det mer och mer. Vet inte hur jag ska klara en lång kall vinter för första gången sedan 2007. Fy sjutton för vinter och kyla och mörker säger jag bara.