Jag minns exakt hur det var. Inte be om något, inte fråga om något. Ärva det mesta och vara jätteglad om man fick nåt nytt!

Att antalet barn i fattigdom ökade kraftigt just under 2009 beror på att finanskrisen 2008 skapade ökad arbetslöshet:

– Svängningarna i statistiken som sker år från år har inte att göra med att antalet utslagna ökar, utan beror på arbetslösheten. När socialbidragstagandet ökar så blir gruppen socialbidragstagare mer och mer lik medel-Svensson, säger Björn Halleröd, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.

Hans recept för minskad barnfattigdom är enkelt — fast svårt att verkställa:

– Det gäller att se till att människor får jobb. De som lever i långvariga biståndshushåll är ofta invandrare, som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, säger Halleröd.

För barnen innebär föräldrarnas fattigdom bland annat att de måste avstå från resor och nya kläder.

– Dessutom tar de på sig en ekonomiskt disciplinerande roll. De frågar inte efter saker, för de vet att det skapar stress hos föräldrarna, säger Halleröd. (hur många gånger tänkte jag inte på sånt när jag var liten)

Många fattiga föräldrar gör ändå vad de kan för att skydda barnen:

Avstår guldkanten
– Den lilla guldkanten på tillvaron avstår man från för att skydda barnet från effekterna. Om man står i valet och kvalet — "ska jag köpa vinterskor till mig eller barnet" — då köper man till barnet, men inte till sig själv, säger Halleröd. (undrar hur många ggr mamma egentligen unnat sig själv något?)

Att växa upp i en fattig familj ökar risken i vuxen ålder för "en rad ovälkomna utfall". Men inte alltid.

– Man ska vara väldigt försiktig med att säga att om man växer upp under fattiga förhållanden så blir man fattig som vuxen. Föräldrar som är omsorgstagande, som prioriterar barnens utbildning, biblioteksbesök och tar barnen på museum — det har en väldigt skyddande effekt, säger Björn Halleröd. (Tack mamma och pappa!)