Tell me I'm wrong

Minsta lilla motgång eller att andra mår dåligt, så faller jag in i mina gamla mönster igen. Jag märker av det snabbare än förut och jag tar mig ur beteendet snabbare nu. Men det är sjukt frustrerande att det finns kvar alls! Jag vill bara vara "normal" och må bra som "alla andra". Jag reagerar så jävla orationellt och ologiskt och gör saker som jag inte står för eller inte skulle tycka var ok om det var tvärtom. Varför är man en expert på att ge andra bra råd med inte kunna följa dom själv? Hur kan det vara så självklart men så omöjligt?