Jag har senaste två veckorna varit jävligt grinig. Framförallt för att jag känt mig stressad. Stressad över mitt liv. Jag vet inte riktigt varför. Det enda jag behöver känna stress för, är körkortet. Och inte ens det behöver jag EGENTLIGEN känna stress över. Jag är bara väldigt dålig på att göra saker jag inte är bra på och som jag egentligen inte känner för, men som jag måste. Jag avskyr måsten över allt annat. Jag SKA ta tag i övningskörningen ordentligt nu i januari och februari. Sen är jag på resande fot hela mars antagligen. April får sedan bli månaden då jag ska bli riktigt jävla bra på att köra bil för att förhoppningsvis ha det där jävla körkortet innan sommaren är här igen. Allt annat i mitt liv är ju egentligen ok. Jobbet är toppen fortfarande, jag gillar det, tycker om det, har kul. Mina vänner finns alltid här för mig, min familj finns på 5 minuters gångavstånd. Och så Sydamerika då, kan jag säga det för många gånger? BRASILIEN! Så fett!
Det är väl det där med känslor som spökar i huvudet med, som vanligt, men jag måste försöka att få det att inte vara så jävla väsentligt, att inte spela så jävla stor roll för hur jag mår rent allmänt. Jag vet att jag vill egentligen bara vara med J, han är bra. Jag är kär i honom. Jag känner mig trygg med honom och jag har aldrig känt mig så självklar med någon annan. MEN, ja ni vet, MEN... Det går inte som det är nu. Kanske en annan gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar