Säg aldrig mer förlåt!

Har städat hela Jacobs lägenhet, eller nej, inte loftet, orkade inte bära upp dammsugaren där. Har dammat, diskat, dammsugit och plockat undan saker.

Var på en promenad förut med, ner till hamnen. Gick utmed vattnet med musik i lurarna och tänkte mycket. Jag är så otroligt lättad i magen och hjärtat just nu. Det är som att jag lämnat en dålig relation, ett destruktivt förhhållande. Och så är det ju med. Vi ljög för varandra, litade inte på varandra, hade inget gemensamt längre, hade inte speciellt kul ihop, fick inte ut nåt annat än negativ energi av varandras närvaro och vi levde heeeelt olika liv. Det är bara så jävla svårt att lämna nåt sånt, speciellt när jag vet hur dåligt hon mår, hur sjuka beteenden hon har, som hon behöver hjälp med och när jag vet hur jävla destruktivt hela hennes liv är. MEN, det säger ju hon också, det är inte MIN grej att lösa hennes problem och kommer aldrig bli.Och gränsen mellan att försöka hjälpa eller bara förstå, den är hårfin och svår att inte kliva över. När våran vänskap kom att handla om ingenting alls så var det dags att ta steget ur. Tyvärr på ett fult sätt, från bådas håll. Men det hade nog inte gått på nåt annat sätt. Jag ser mönster som fanns med mig och Micke med. Destruktiva beteenden och elaka handlingar och ord som återkommer hela tiden. Tillåtelse av saker jag aldrig skulle tillåta av någon av mina andra vänner. Förlåtelse av handlingar som inte borde finnas.

En person som kan säga så där elaka saker om mig och slänga med saker på facebook bland folk jag inte känner bara för att vara elak, nej det är ingen jag vill ha som vän. Någon som kan säga saker som är jävligt elaka och inte bara säga det till mig utan håna mig öppet inför andra är inget att ha. En person som pratar högt om väldigt privata saker som jag berättat i förtroende, nej tack! (jag har nog sagt en del saker hon berättat för mig med, men det har handlat om saker hon GJORT; inte om privata personliga saker om henne och hennes nära och kära) Jag har gjort lite liknande saker mot henne nu de senaste dagarna, mitt i all ilska och det finns ingen annan än henne jag nånsin skulle kunna göra så mot, just för att det inte finns någon annan vuxen person som skulle bete sig som henne...

Hur synd jag än tycker om henne så skiter jag i henne nu. Hoppas hon finner ro i sig själv en dag. Kommer aldrig förlåta henne, men snart glömma.. Jag har riktiga vänner så det räcker, behöver inte det här mer!