Sista natten

Oj vad märklig känsla. Sitter på jobbet. Jobbar sista natten nu, sen är det ETT dygn tills jag åker mot Linköping och tar bussen till Arlanda. Känner mig extremt tudelad. Halva jag vill åka NU, andra halvan funderar på hur det kommer bli och kännas när jag kommer hem. Rädslan att vara helt bortglömd är läskig. Separationsångest ni vet. Lider av en fruktansvärd sådan.

Hm, sjukt tatueringssugen, måste nog bli en ny i Rio. Möjligtvis något som står för mig och Nina och våran vänskap och vårat syn på livet, som är väldigt lika. GUD, jag saknar henne och det ska bli så jävla underbart att dela det här med henne. En bättre person att resa med kan jag nog inte tänka mig. Vi vill få ut ungefär samma sak av dagarna och har dessutom samma människosyn och värderingar. Känns som jag känt henne många år. Egentligen har vi umgåtts i mindre än 2 månader. Visserligen nästan dagligen men ändå! Häftigt när man möter sådana vänner.

Nu ska jag skriva ett mail. Rensa huvudet. Få ur mig allt. Ett steg mot att gå vidare. Heja mig.

Vitória, David och Isabela som kommer bli våra personliga guider i Rio...

Jag och Nina, IBLAND har till och med vi klänning på oss :)