Rädd eller bestämd?

Jag vet inte vad jag vill. Som vanligt. Med något. Det ska bli skönt att träffa Pia i morgon som är lite som mig på en hel del plan. Planer som ändras, alternativ som det är svårt att välja mellan, känslan att inte riktigt veta var man hör hemma och ett ständigt sökande efter riktig lycka. Jag vet liksom inte vad det är jag vill ha. Ena dagen tror jag det är en sak. Andra dagen nåt annat. När jag träffar nån, tror jag är kär, så är jag säker på att familjeliv och trygghet här i Sverige är precis det jag vill ha. Men så fort det försvinner så känner jag direkt att det lika gärna kan vara utomlands, på något varmt ställe och med vänner och glädje jag kommer känna mig hel. Inte för att jag vill fly, utan för att båda delarna står mig oerhört nära.

Jag är bara rädd. Livrädd att jag aldrig kommer nöja mig med bara en av de sakerna. Att vilket jag än väljer så kommer det saknas något i mig som gör mig lycklig och hel. Det ÄR svårt att få båda delarna, men kanske är det vad jag måste söka efter ändå? Men i vilken ände börjar man?

Jävla svårt är det. Och det är nog det här som gör att jag drar mig till det jag drar mig till nu. För att det nog aldrig kan bli något riktigt, så det är bara bra så länge, så jag slipper vara helt ensam. För det vill jag inte. Vill någon det egentligen? HELT ensam? Jag har insett att jag mår rätt bra själv. Men inte ensam. Det är två olika saker det. Närhet, bekräftelse och ömhet, det är fina saker. Men min frihet och hela mitt sätt att vara, det kanske inte passar helt bra tillsammans med någon, på riktigt.

Fast jag vet inte. Har jag någonsin vetat? Antagligen inte. Kommer jag någonsin veta? Jag hoppas det.

Flytta till Sydafrika och starta ett ungdomshem för hemlösa tonåringar. Det är i alla fall, och kommer alltid vara, min största dröm. Om det går att fixa, då lovar jag att jag skiter i allt vad heter förhållande. Offrar gärna den biten av mitt liv, för min dröm!