Jag är livrädd.
Livrädd att folk ska applådera när vi landar. Livrädd att alla som är svenskar ska hälsa och prata med mig bara för att jag är svensk. Jag är livrädd för turkiska kvällar som består av 99% skandinavier och 1% turkar som försöker sammankomma på något tillgjort sett, helst genom lekar och extrem fylla. Jag är livrädd för att någon ska ropa "svenska flicka" efter mig. Jag är livrädd för att inte träffa en enda turk som inte kan säga massa ord på svenska. Jag är helt enkelt livrädd för charter. Mest för att jag är rädd för att jag kommer bli så jävla irriterad och otrevlig, och det vill jag ju inte. Jag är en ganska snäll och förstående människa. Men just sånt här har jag svårt för. DOCK har jag aldrig varit på charter förut så jag kan ju ha helt fel i mina förutfattade meningar om sådana. Vi får väl se....
Rädd är jag i alla fall, både för charter och för mig själv på charter.
Men ska bli skönt med sol och bad en vecka, det säger jag inget annat än. Kommer bli LOVELY och det blir vad man gör det till. Jag KAN ju spotta på alla turister och vägra umgås med dom.. Kanske inte så kul det heller. Jag får nog anpassa mig helt enkelt.
Ett steg i min egen personliga positiva utveckling som medmänniska. Göra saker jag är rädd för. Lära mig att förstå andra människor och deras val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar