ullared + konferens

Anton aka Tysk-jävla indiern och jag inpå småtimmarna. 

Det låter ju som dokusåpa, men det var på riktigt. Åkte söderut i går morse och efter 2 timmar fick vi reda på att det var Ullared vi var på väg mot. Igår fick vi handla för oss själva, ha lite konferens på eftermiddagen och kvällen bjöd på fest med god mat, bad i varmvattentunnor + bast och dans. Somnade väl runt halv fyra. Mycket intressanta diskussioner och en hel hög med komplimanger som jag verkligen behövde! Idag var vi uppe vid åtta för att städa ut och sedan bege oss mot Gekås igen för att den här gången handla till boendet/ungdomarna. Var hemma vis 18 och då hade jag givetvis turen att ha arbetspass så blev kvar på jobbet till 22.15 ungefär. Kan säga att jag är ganska trött nu.

Men fan vilket bra jobb jag har, på så många sätt!

I'm proud of my friends.

Någon som läst min blogg ett tag som minns min vän Damian i Sydafrika? Han som bott på gatan i många många år, varit medlem i de värsta gängen och suttit i fängelse men sedan vänt på sitt liv och senast jag var där var ansvarig för soppköket ör hemlösa/fattiga i Kapstaden? Jag blev helt glad och varm och rörd när jag läste hans senaste uppdatering på facebook idag:

Today is my first day of work, got my office in Parliment. Yes I was called street kid, stroler, bergie, gangster, prison bird, uneducated and I have to admit they were right but they didnt know that I had this inner believe that 1day I will change, get my life on track, dine and wine with Kings, Queens and the famous, play big roles in international movies and make sure other young people dont fall into the same cycle I got stuck in.
I dedicate my life to the children/youth of our world because I want to, I understand the comitment Im making will make me grow grey faster but Im driven for change.
Signed: Damian

måndag, nej tisdag är det ju

Känns som måndag, antagligen för att jag var ledig igår och för att det väntar 6 arbetsdagar i rad nu. Visserligen Kickoff onsdag-torsdag så det ska väl inte bli för jobbigt. Dock hela helgen, igen. Men men, pengar pengar! Ledig tid senare! Det är det värt sen.

Fizzo undrade om jag vill följa med till Canada i december när han ska tillbaka dit och spela igen. FAN, att jag inte kan vara ledig då, det går liksom inte. Finns ingen möjlighet. Så typiskt. Hade varit fantastiskt kul att få träffa en del av hans vänner och dessutom se honom uppträda! Men men, det kommer väl fler gånger antar jag. Han kommer i alla fall hit nästa vecka och stannar 15 dagar. Det blir nice då jag är väldigt mycket ledig de två veckorna. Massa tid tillsammans. Bra grejer.

Ska väl städa lite, göra mat och sen dra mot jobbet...

Desíré Mugani!

Maaaaaaat!

ris, keso (oliv fetaost), tonfisk, gurka, tomat, championer, paprika, rödlök och ruccola. 

Varit och storhandlat lite idag, så jäkla skönt med mat i kyl och frys igen. Levt lite på existensminimum efter Turkiet. Men nu så, har det ramlat in lön igen. Härligt värre.

Kollar idol och tar det jäkligt lugnt. Orkeslös. Halvsjuk.

Resekontaktannons

Hej. Glad, spontan, lite galen men snäll Tania vill ha en minst lika galen men snäll och lättsam person att ha sällskap med ner till Sydafrika. Du får hänga med mig på precis allt men vill du se turist-spotsen får du göra det själv, det har jag redan klarat av (men självklart har jag en massa bra tips och kan säkert hänga med på en del av guldklimparna, en del saker kan man inte se för många gånger). Kommer bli mest barnhem, kåkstäder, ungdomshem på dagarna (lite sol o bad med) och träffa vänner och fest på kvällarna för min del. Flyget kostar ca 8000 och för dig som har lite dålig självdiciplin kan man faktiskt köpa biljett på avbetalning 3-12 månader räntefritt så du behöver inte punga ut med allt precis nu. Boende fixar jag billigt och kanske nästan gratis. Lever gör man där nere på 1000 kr i veckan ungefär ( om man slösar med shopping och utgång osv).

Vore jävligt värt att få visa nån av er mitt andra hem, min käraste plats på jorden.

3-26 februari är tänkt..

Så hojta till om Du är sugen, ok?

björnstammen

vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer väntar på något som kan rädda mig


att inget är för evigt är väl underförstått


allting kommer bli bra tillslut du ska se att allting kommer ordna sig 


jag slutar upp att kämpa nu vill jag lägga av


du kan drömma dig bort men alltid komma tillbaka


nu blir jag säkert kär i dig, precis vad man kunde vänta sig

Plugga...

Chips, godis, apelsin-bubbelvatten. Plugga teori är det som gäller. Sjukt jobbigt när jag är mitt i säsong 7 av Weeds och det händer galna saker. Men jag SKA! Ska försöka fokusera på rondeller, högerregeln, korsningar och linjer idag. Lite i taget.

workie!

Gick en runda förut vid 00.15. ALLA ungdomar (19 stycken 16-19åringar) var hemma och antingen sov eller på god väg att lägga sig. En fredagkväll. Helt fantastiskt. Har spelat lite alfapet (INTE wordfeud), kollat youtube-klipp och spelat gitarr ikväll. Det är som sagt ett hårt jobb jag har. Nu sover dom, allihopa. Vi ska få besök av landshövingen (landshövdinnan??) om 2 veckor. Vårat boende har tydligen väldigt bra rykte i stora delar av Sverige. Kul!

Kollar på weeds. Lika fantastiskt som vanligt. Jag gillar när serier verkligen håller i så många säsonger, det är en konst i sig. Sitter på jobbet, klockan är halv tre. SLutar om 5,5 timma. Att sova när man jobbat natt är svårslaget, så sjuuukt skönt. Har inget vettigt att skriva, inte alls faktiskt.

Gonatt på er.

Prestationsångest?

Idag körde jag bil med pappa. Åkte till Linköping, körde landsväg, inne i Linköping, rondeller, rödljus, parkerade, massa folk, massa trafik.. Gick felfritt i stort sett hela tiden. Inga knäppa motorstopp eller blackouts i hjärnan vad gäller koppling o växling och dragläge m.m. Så här är det alltid när jag kör med pappa, jag är lugn och sansad och gör rätt för det mesta. Så fort jag kör med körskolan och får massa instruktioner INNAN ("snart kommer du till en korsning, tänk på att sakta ner, koppla, växla och kolla i speglarna innan du svänger bla bla bla") så går det åt helvete. Jag tänker för mycket, tänker att jag måste göra rätt, felfritt... Försöker göra alla saker på en gång i stället för att göra en sak i taget i rätt ordning och i tid, som jag alltid klarar när jag kör med pappa.

VARFÖR är det så här? Har kört 10 ggr på körskolan nu men ändå blir det så här, jätteofta. Varför blir jag nervös och presterar så sjukt dåligt?

Ordinary Friday

Ska till farmor sen, övningsköra dit, visa lite kort och filmer från kroatien, äta mat, övningsköra hem. Ikväll blir det slappa. Jobba natt sen. har tänkt viga resten av helgen till att plugga teori, hoppas jag hittar peppen. Måste ta tag i det, måste. Om nu körningen kommer ta sin tid så kan jag ju i alla fall se till att vara  klar med teorin i tid så jag slipper oroa mig för den med.

Jobbar tre helger i rad nu. Pengar&Komptimmar = resor. Ja ni ser, det är ju värt det i längden.

Halo

Klapp på axeln

Skillnaden på mig nu och för 1 år sedan är stor. Hade jag haft den här motgången med bilkörandet då, så hade jag gått hem, låst in mig, blivit deppig och stoppat upp hela mitt liv i flera dagar. Antagligen inte velat träffa någon, inte orkat äta eller ta mig ur soffan. Tyckt synd om mig själv helt enkelt.

Idag bröt jag ihop, grät och pratade med körskolläraren, gick hem, tjöt lite till, sms:ade med bästa Matilda. Sen sa jag helt enkelt åt mig själv. Satte på pepp musik, städade och möblerade om. Tränade fotboll och sen en fika med Therese. Jag vet nu vad som gör att jag mår bättre och framförallt, jag VILL må bättre. Emo-Tania är borta, antagligen för alltid! Det är skönt.

Idag är en sån där dag då jag känner mig nöjd med tillvaron, känner att jag nog borde vara kvar här ett tag till. Nära vänner, familj och rutiner. Som sagt, jag velar, fram och tillbaka.

Dessutom vill jag att Fizzo ska komma hit NU, vill känna. Känna efter, bli lite trygg i det hela. Det spökar en hel del i mitt huvud.

suck.

Sämsta jäva körlektionen på länge. Allt gick åt helvete. Känns som en hel evighet tills jag ens skulle vara nära att kunna köra upp nu. Suck.

Vill gräva ner mig och försvinna just nu.

Trött dag

Vaknade vid 10, somnade om. Vaknade vid halv elva, somnade om. Vaknade vid 11, tvingade mig upp. Sjukt seg idag. Drömde sjuka drömmar, jag brukar vara trött dagen efter då. Som om hjärnan inte fått vila ordentligt.

Ska iväg till körskolan snart. Ska prata lite, hoppas jag kan vara redo för en uppskrivning och uppkörning inom en månad. Jag vill ha det där förbaskade körkortet snart. Börjar bli sjukt tröttsamt att traggla med det.  Hela helgen ska gå åt till att plugga teori. Ska lägga mina sista kronor på att ha massa god mat, snacks, dricka hemma så att jag inte behöver lämna lägenheten mer än om nätterna, då jag ska jobba.

Ett år sedan. Kanske skulle färga håret mörkt igen?









Nu ska jag köra bil. Hej.

I don't wish I was you

Ibland kan jag vara avundsjuk på dom som bott i Mjölby hela sitt liv. Fått barn vid 20. Gift sig vid 23. Köpt hus någonstans däremellan. Köper sina kläder på Kappahl o Lindex eftersom det är så långt till Linköping. Möjligen varit på en charter till Grekland nån gång och då tyckt att det varit SÅ skönt att komma hem. Som har 2 barn, villa, volvo och hund. De vill inget annat, de drömmer inte om annat utan det här är det de VILL ha nu och för alltid.

Jag kan en ibland vara avundsjuk på dom. Så jävla mycket enklare!

Ibland sa jag.

(och tänkt nu inte ens tanken på att kommentera och säga att jag inte ska vara så fördömande eller nedlåtande. Det är jag inte. Alla är olika och det är en jävla tur. Jag är dock inte som beskrivningen men många är och det är verkligen inget fel i det.)

Jag blir jävligt trött på mig själv

Ena dagen vill jag flytta utomlands, bara sticka, börja på nåt nytt, få värme, galenskap och orutin. Idag vill jag hitta ett jobb i huvudstaden, flytta dit, få lite rutiner och stabilitet men samtidigt något helt nytt också. I morgon vill jag antagligen bo kvar här, spara pengar, leva för resorna.

Vad vill jag? Jag vet faktiskt inte. Jag vill något, men inte det jag har/gör nu.

Dessutom, hur går allt det här ihop med nån slags kärlek i Frankrike/Burundi/på turné?

In my head

Just nu är det mycket "hur och när kommer jag iväg?"

Skulle bara mellanlanda här ju. Det skulle inte få bli något långvarit. Det är inte här jag vill vara, i längden. Jag vill vidare, lära mig nya saker, träffa nya människor, känna utveckling och framsteg i mig själv.

Jag jobbar på't!

Pengabrist.

Ska gnälla lite. Lite I-landsproblem på gång. Jag vill verkligen åka någonstans i februari. Men som min ekonomi ser ut just nu så behöver jag spara ihop typ 20 000 på 3 månader och jag vet inte om jag klarar det. Jag MÅSTE typ åka till Nina i december med. Mitt hjärta och själ behöver verkligen träffa henne.. Sen ska jag betala tillbaka Therese lite för Turkietresan och även ge Matilda en del för biljetten till Riga. På det har jag en dator att betala klart, CSN och lite för höga mobilräkningar. Men, det BORDE gå, det MÅSTE gå. Jag vill väldigt gärna åka till Cape Town i februari. Det är så det känns just nu, det kan komma att ändras. Men jag saknar en del personer där nere så fruktansvärt mycket. Kanske försöka klämma in en och annan arbetsintervju dessutom. Ja, det BORDE bli Cape Town. Borde. 

Nu ska jag försöka sova och leva i nuet. 

OC vs. Skins

Jag trodde verkligen inte att något kunde vara mer sorgligt och ångestframkallande i någon tv-serie än avsnittet då Marissa dör, i OC. Men Skins fortsätter imponera, förvåna, och krossa mig. Satt med andan i halsen och gråten i ögonen nyss. "Vad fan, det kan inte bli så hääääär" snurrade i mitt huvud och jag satte på nästa avsnitt fort som fan..

Normalt att bli så av en tv-serie? Nja. Men det är då fan i mig ett bevis på att det är bra. Nu ska jag hitta säsong 5 nånstans så jag kan se meeeeeeer.

Lovin it.

Söndag.

Har spelat match, gick ju inget bra. Förlorade mot seriens absolut sämsta lag. Innan idag hade de inte vunnit en enda match i år. Heja oss. Men men, nya tag. Två matcher kvar på säsongen nu. Vad snabbt det gått. Blir nog en säsong till för mig i Södra, det har varit kul i år. Roligare att spela fotboll har jag inte haft sedan 2005 tror jag.

Sitter och kollar på Skins (ovanligt) och förundrar mig över hur jävla ont kärlek kan göra. Vad är det med oss människor att sätta känslor så högt upp. Varför gör inte andra djur det på samma sätt? Det vore rätt skönt att vara typ skalbagge. Bara vara och följa instinkter eller vad de nu styrs av. Jag har visserligen blivit bättre på det, att inte göra kärleken till det viktigaste i livet. I alla fall inte kärlek till en partner. Kärlek till familj och vänner kommer självklart alltid vara viktigt. Jag trivs ganska bra med tillvaron just nu. Saknar en del vänner bara, och saknar att resa, som alltid. Men jag mår aldrig sådär dåligt längre. Jag har inte den där ångesten i bröstet eller de där dagarna då jag inte kommer upp ur sängen. Det var länge sedan nu. Och jag är helt säker på att det är för att jag lägger fokus på andra saker. Ser att livet går ut på så mycket mer än vad jag insåg förut. Det finns viktiga saker, och jag väljer dom själv och det är bara jag själv som kan se till att jag mår bra, utifrån mina förutsättningar. Det är ingen annans ansvar eller fel. JAG bestämmer själv.

Mer skins, sen söndags/födelsedagsmiddag hos mamma.

Ökenheta nätter

Det var inte kent som spelade igår, det var sahara hotnights. De är inte så där skitbra enligt mig, mest snygga. Däremot var det en skojig kväll på många sätt. Nu är jag trött. Sov 4 timmar. Jobb 11-24. Ibland tror jag nog att jag fortfarande är 20. Men jag överlever, sova kan man göra när man dör.

Pepp

Ikväll är det invigning av den nya klubben Backstage. Hemligt band på scen och ryktet som går säger Kent, men vi får väl se. Det vore ju jävligt kul om det var så. Se vad de gjort sedan sist :)

Money must be funny in a rich mans world.

Då var det fredag då. Jobba till 15. Sen blir det nog att köra bil med min nyfunna handledare Eric :) Vi ska åka på Loppis. Spännande. I morgon har jag tagit ett extrapass, jobbar 11-24. Bra pengar. Känner att min ekonomi inte riktigt är som jag önskar just nu och måste spara in en del. Betala lite reseskulder. Betala körkortet. INTE köpa kläder under hösten, inte köpa nåt alls egentligen mer än mat och andra nödvändigheter.

Inte hundra

Efter en dag med Iphone är jag verkligen inte helt såld eller har bestämt mig för om jag vill ha den. Vi får se.

Ganska duktig 15åring.

Pepp.

Har precis bokat flyg till Riga sista veckan i mars med Matilda. Sweet. Drar nog en vecka till Schweiz i november, till Nina. Hoppas fortfarande på att kunna åka nånstans varmt i februari. Vi får se...

Forna Sovjet är för övrigt ett intressant ställe. Kollade lite guidade turer på vårat vandrarhems hemsida. Det här kan man tex göra:

The Famous Bang Bang AK-47 Shooting Tour

Season: ALL Year Round

Days: Every day at 11 am or 3 pm

Where: Old Soviet underground nuclear bunker

(On Sundays the tours is NOT in the nuclear bunker but in a sports academy).

Duration: 2 hours

Booking: Anytime

Includes: Local transport, local guide, 24 bullets, pictures and a beer after.

8 bullets of Glock 9 mm, 8 bullets of AK 47 semi- automatic, 8 bullets of Winchester Pump action shoot gun. (On Saturday and Sunday you get 6 bullets from each gun- 18 in total).

Upgrades: You can shoot more bullets and add other types of guns for an extra charge. You can add Dirty Harry Magnum, WWII hand pistols and the biggest of them all the Spas Carbine Shotgun.

Group Sizes: No minimum or Maximum

Required: Valid ID or Passport

Start: 50 Kaleju iela in Old Rig

Åka pendeltåg

Drar till storstaden Linköping. Linköping har slutat att kännas som hemma nu. Det tog ungefär ett år innan den känslan försvann. Visst känns det lite grann, jag bodde ändå där mina första 5 vuxna år (20-25). Men jag saknar det inte direkt. Saknar en del vänner och saknar friheten som blir lite större där, med mer valmöjligheter av saker att sysselsätta sig med på fritiden. Men, nej, inte heller det är "hemma". Vad som är hemma, det har jag inte räknat ut än. Blir väl lite så när man bor på ett ställe tills man är 14, sen flyttar till en stad man aldrig velat bo i och efter 6 tonårs-år av förvirring flyttar igen till en annan stad. Linköping. Flyttade dit med Micke dessutom, så det är liksom lite "vår" stad så jag har lite svårt att se det som min hemmastad pga det också. Undrar hur jag varit eller vad jag gjort idag om jag bott kvar i Sya tills jag var 20? Sya undrar kanske några nu? En liten by med ca 500 invånare.. Landet, men ändå inte helt öde. Jag gillade det. Mjölby må vara ok, men jag tror inte att jag kommer låta min barn (om jag får några) växa upp där. Av många anledningar, som jag inte tänker gå in på här.

Är på väg till Matilda förresten. Sitter på tåget. Vi ska hänga, laga mat, umgås, kolla film, prata, sova över. Fina grejer.

Sånna jag saknar

Personer jag inte träffat på länge. En del inte på JÄTTElänge. Ni saknas.

Nina
Pia
Erika
Sara
Paulina

Matilda får jag träffa i morgon! :)

Jag är densamma

Pia skrev ett blogginlägg som fick mig att inse, jag är precis lika "kass", har varit och gjort sådär hela mitt liv med, vet inte varför. Oj oj, så många lögner hit och dit. Det värsta är nog att jag alltid fått det att bli någon annans fel än mitt eget. Mina vänner har köpt det, de har trott mig, varje gång. Det är nog det här som gör mig allra mest rädd att ge mig in i något seriöst med någon igen, för jag vägrar att vara sådan igen, någonsin. Efter att jag och Micke gjorde slut lovade jag mig själv att aldrig hamna i något sådant igen. Aldrig. Och det har jag inte heller. Men inte heller i något som ens kan likna ett seriöst förhållande. Vet inte om jag är redo? Känns inte så egentligen, men hur lång tid ska det ta?

Pratade lite om det här med Matilda igår, även om jag inte gick ens halvvägs in på detaljer. Jag vet att jag kan fixa det här om jag bara vill. Det gäller bara att gå rätt väg. Sakta men säkert. Hitta tilliten.

I'll try my best this time. I hope.

Stark scen från min favoritfilm.

Is it just in my head?

Jävligt konstiga tankar just nu. Kan inte alls sortera dom och vet inte exakt vad de betyder. Saker jag inte kan skriva här. Saker jag inte kan säga till någon, känns det som. Konstiga saker som sagt.

Det kan bara bli bättre.

Det blev inget extrajobb idag. Det behövdes inte. Var ganska skönt att somna om i morse faktiskt. Drömde rätt märkliga drömmar. har legat i sängen tills alldeles nyss. Kollat på Skins, som vanligt. Jag är helt förtrollad. Har aldrig någonsin sett någon ärligare, råare, vackrare bild av tonåren som den serien. Det ger ångest samtidigt som det ger hopp och längtan. Är mer än halvvägs nu innan avsnitten är slut, kommer bli en sorglig separation :)

Hoppas pappa ringer sen och vill ut och köra lite bil. MÅSTE bli bättre, NU. Ikväll blir det fotbollsträning. Skönt att springa av sig lite.

Fizzo är på väg till Canada nu, kanske till och med framme? Det är lite speciellt att ha någon som reser runt sådär och dessutom uppträder med tusentals fans (läs tjejer) som trånar efter honom. Men jag försöker tro på vad han säger till mig. Ta det för vad det är. Inte oroa mig. Inte tänka så mycket.

Jag är inte världens bästa människa själv så vem är jag att döma någon annan i vilket fall?

Skins, I love you but you're bringing me down.

Beroende.

5 år går fort..

Jag, knappt 22 år gammal. Nu är jag snart 27. Var tog åren vägen? Men OJ vad mycket som hänt sedan dess. Nästan allt viktigt, stort, som förändrat mig, har hänt de senaste fem åren. Jag ångar ingenting, det har gjort mig till den jag är idag. Jag har träffat mina absolut bästa vänner de senaste fem åren. Jag har upptäckt världen de senaste fem åren. Jag har fått hjärtat krossat, jag har krossat hjärtan. Jag har pluggat. Jag har fått fast jobb. Det har hänt så mycket...

I try really hard to be good.

Det kanske är dags att börja växa upp? Vad det nu betyder? Jag gillar mitt liv, så varför ändra på det egentligen. Men kanske dags att göra saker som inte sårar andra i alla fall? Sluta vara egoistisk. Det hela började när jag och Micke bröt upp. Då bestämde jag mig för att bara tänka på mig själv. Det behövde jag. Men hur länge ska man hålla på så? Har jag kommit in i en dålig spiral nu? Behöver jag ta mig ur det, eller ska jag fortsätta? Jag mår bra av det. Men ensam. Vet inte hur ensam jag vill vara. Ibland känns det bara så rätt. Ibland helt jävla fel.

Förvirrad människa?

11 september 10 år senare.

Den 11 september 2001 förändrades inte bara världen utan också folkrätten – de regler som styr relationerna mellan länder.

Omvärlden gav sitt tysta medgivande när USA attackerade Afghanistan, eftersom alla ”förstod” att USA levde i ett trauma och att någon skulle vara tvungen att betala för det oerhörda brott som inträffat på Manhattan. Varför inte talibanerna, som ingen tycker om och som dessutom vägrade lämna ut Usama bin Ladin, den misstänkte hjärnan bakom attentaten?

När USA sedan invaderade Irak hördes inte heller några högljudda protester. Istället valde flera länder att ge sig in i detta, enligt tidigare gällande folkrätt, olagliga krig. Förutom de omkring 3 000 människor som dog vid själva attackerna har hundratusentals människor dött under de ännu pågående krig som följt runtom i världen.

”The war on terror” – kriget mot terrorn – är USA:s ord för saken. Med orden följde en ny form av krig utan definierad motståndare. Plötsligt blev det ”legitimt” att attackera mål i andra länder och kalla det för självförsvar. Något som nu fler länder använder sig av för att bekämpa motståndare som befinner sig på andra länders territorium, under förevändning att de som bekämpas är terrorister.

Det är väldigt praktiskt. För terrorister gäller inte vanliga folkrättsliga regler och de kan behandlas i princip hur som helst. Därav viljan att terrorstämpla både kreti och pleti.

Konsekvenserna av denna glidning i folkrätten är många:

* hundratusentals döda i Afghani­stan och Irak

* miljontals flyktingar, varav de flesta lever under svåra umbäranden i närområdet

* en osäkrare värld med starkare spänningar mellan öst och väst

* ökad främlingsfientlighet och misstro mellan människor som tidigare levt sida vid sida utan problem

* försvagad respekt för mänskliga rättigheter i väst

USA:s reaktion på attacken var inte oväntad, men väldigt oönskad. Öga för öga, tand för tand är inte värdigt ett land som kallar sig civiliserat. Det finns goda skäl till att världen arbetade fram ett regelverk för hur länder ska uppträda gentemot varandra. USA valde att inte följa det. De valde att i makt av sin starka ställning i världen sätta sig över folkrätten och skapa en ny praxis, en ny världsordning.

Vi kan idag bara spekulera i vad som hade hänt om USA istället för att skicka militär använt sig av FN-systemet, diplomati och samarbete för att stärka civilbefolkningen i berörda länder. Vi kan dock vara relativt säkra på att världen då hade varit en fredligare plats och att färre hade dött.

Tio år senare väljer USA nu att återgå till FN-systemet. Kanske inte helt av fri vilja – landet har helt enkelt inte råd att fortsätta som självutnämnd världspolis.

Oavsett vilket hälsar vi USA välkommet tillbaka och hoppas på en mänskligare och klokare politik framöver.

BODIL CEBALLOS
Utrikespolitisk talesperson för Miljöpartiet de gröna.

With you I feel naked.

For once in my life, I don't have to try to BE HAPPY, when I'm with you, it just happens...

99%

Antagligen en vecka med bästa bästa Nina i Schweiz i november. Awsome.

"I listen to this song every night before I go to sleep, it reminds me of you"

Skönt att man inspirerat till lite bra musiksmak :)

Jobb jobb

Klockan är 08.40. Sitter på jobbet. Ska ta tag i saker alldeles strax. Göra en jäkla massa mackor till exempel. Några stycken ska åka iväg till simhallen i Linköping. Jag slutar 17 så jag stannar kvar på kontoret, får väl se vad som händer under dagen.

Känner mig lite tom. Ett samtal som började så himla himla bra igår avslutades lite konstigt. Vet inte vad jag tycker/tror. Orkar inte helt att bry mig eller analysera. Bra iofs, för att vara jag, som alltid överanalyserar saker och ting i vanliga fall.

Spelade match igår,. förlorade med 0-1 mot Kisa. Inte ett jävla dugg rättvist. Var en kul match i alla fall. Jag ska försöka träna bra nu sista 3 veckorna innan säsongen är slut. Vad fort hösten gått!

Så blir det.

Om inte Fizzo kommer hit i början av oktober så drar vi en ny vecka till Alanya. Bra med backup-plan. En plan B så att säga. Man vet aldrig hur saker blir. Vi får se.

Livet rullar på.

Jobba 14-23, 8-18, 10-22 i helgen då. Lika bra när jag har 80 kronor att göra av med om dagen i snitt fram till den 27 september. Kanske gå och hälsa på mamma en sväng i morrn kväll? Eller bara sitta hemma och kolla på Skins? Vi får se vad jag orkar och har lust med.

Idag på rasten ska jag förbi hos Malena med familj. Othilia fyller 2 år! Stor tjej redan. Tiden bara rinner iväg känner jag. Sjukt. Undrar om jag kommer ha en familj i framtiden? Ovisst det där. Vi får se vad jag orkar och har lust med :)

Så är såg jag ut 5 minuter innan jag svimmade för övrigt. 

Lycka till baby!

Hade varit grymt kul om jag kunde vara där..

Ett sånt inlägg.

Saknar dig.

Fussball

Sovit. Haft körlektion. Kollat på Skins. Skypat med Fizzo. Ätit mat. Nu träna fotboll. Sen fika på mc Donalds med Therese.

En torsdag som en torsdag typ brukar kunna vara i mitt liv.

Lammkött

Luke Pasqualino.

It really annoys me.

Inget att skriva, en kass dag helt enkelt. I morrn ska bli en bättre. Nu ska jag börja se säsong 3 av Skins. har Du inte sett skins, gör det! Mer briljant serie är svårt att hitta!

33,3 %

En tredjedel av året har jag varit någon annanstans än i Mjölby.
Åre, Västerås, Chile, Brasilien, Roskilde, Kroatien, Åland, Stockholm, Turkiet... 12 veckor utanför Östergötland av 36 möjliga. Kan bli i alla fall en vecka till, i Schweiz, jag hoppas det.

workie workie

Sitter i en gymnastiksal. Kollar på när Anders riggar upp för att fotografera ännu fler klasser under dagen. Jag insåg igår hur mycket jag gillar kids som är 11-15 år gamla. De är helt underbara. Så barnsliga fortfarande, men man når ändå fram på ett helt annat sätt än till små barn. Det där med lärare hade kanske kunnat vara min grej ändå, men jag ångrar mig verkligen inte. Skönt dock att ha lite andra idéer om vad jag SKULLE kunna göra om jag inte vill göra det jag gör längre. Jag börjar faktiskt känna, hur mycket jag än trivs på jobbet, att jag behöver lite utmaning snart, det behöver hända något nytt i mitt liv, arbetsmässigt. Men, just det, körkort först!

Nu ska jag agera fotoassistent ett tag.

Whatever you want.

Ska plugga teori i 20 minuter nu, sen är det dags för Idol och pokerspelande. Min frukost och lunch var idag gratis då jag hjälpte en vän att vara assistent vid skolfotografering. Fick panerad fisk med kall sås, den bästa maten man nånsin fick i skolan. Till middag tog jag det enda som fanns hemma; spagetti + hönsbuljong + ketchup + lite smält smör. Det var gott. Jag är ganska bra på att vara fattig. Men det vore ju fint om man vann på pokern ikväll, men det lär ju inte hända.

På söndag åker Fizzo till Canada två veckor för konserter i Montreal och Ottawa. Sen, i början av oktober kommer han hit. Det är tur det, om jag ska stå ut hela hösten/vintern här. Blir inget Amsterdam, har inte råd. Får se sen om jag tar mig till Schweiz en sväng. Jag saknar verkligen Nina och varje gång vi pratar känner jag hur mycket jag behöver henne. Med henne känner jag mig verkligen hel.

Matildas syster hade frågat henne om jag aldrig var nöjd. Hon menade inget illa, men känns ju lite nu som folk tror jag är en bortskämt unge som bara vill ha mer och mer. Men det handlar mer om att jag inte är lycklig här, att det är något som saknas och att varje gång jag är iväg nånstans vill jag bara stanna kvar (utomlands, andra städer osv). Har aldrig drabbats av hemlängtan, har aldrig känt mig "hemma" nånstans helt och hållet.

Jag vill inte ha mer, jag vill bara hitta rätt.

Men först ta körkort. Det är prio ett nu. Sen får vi se hur jag styr upp min livsplan igen, vad nästa steg är.

Nina loggade in på facebook...

Kanske Amsterdam 13-16 oktober? Eller Schweiz i december? Vi får kolla på det...

Var ska vi nästa gång då?

Sitter i bilen hem. Det första jag gjorde när jag satte igång datorn var att kolla resor. Afrika i februari? Jag vet inte, men NÅT blir det. För fy sjutton vad jag inte gillar mitt liv så himla mycket egentligen. Det funkar. Men är jag lycklig? Tveksamt. Mellanlandat i Mjölby men det börjar bli lite för lång tid nu..


Hur mycket har jag varit hemma under 2011? Jag ska kolla på det till en annan gång, men jag tror inte det är mycket mer än 50% av tiden. Sverige...

Men va fan!

Sjukt osugen på att åka hem i morgon bitti!

Think about me when you're in Canada!

lite bilder.

Ikväll är det Ungern - Sverige som gäller. Men först stranden!

En liten grej bara...

Jag har alltid och kommer alltid hata pengar.

Ger det någonsin nåt annat än ångest? Även när man har dom, så måste man tänka på vad man ska göra med dom, eller tänka på att andra inte har några osv osv..

(just nu har jag inte så värst mycket vill jag tillägga.)

Buuuuhuuuuuu.