Drar till storstaden Linköping. Linköping har slutat att kännas som hemma nu. Det tog ungefär ett år innan den känslan försvann. Visst känns det lite grann, jag bodde ändå där mina första 5 vuxna år (20-25). Men jag saknar det inte direkt. Saknar en del vänner och saknar friheten som blir lite större där, med mer valmöjligheter av saker att sysselsätta sig med på fritiden. Men, nej, inte heller det är "hemma". Vad som är hemma, det har jag inte räknat ut än. Blir väl lite så när man bor på ett ställe tills man är 14, sen flyttar till en stad man aldrig velat bo i och efter 6 tonårs-år av förvirring flyttar igen till en annan stad. Linköping. Flyttade dit med Micke dessutom, så det är liksom lite "vår" stad så jag har lite svårt att se det som min hemmastad pga det också. Undrar hur jag varit eller vad jag gjort idag om jag bott kvar i Sya tills jag var 20? Sya undrar kanske några nu? En liten by med ca 500 invånare.. Landet, men ändå inte helt öde. Jag gillade det. Mjölby må vara ok, men jag tror inte att jag kommer låta min barn (om jag får några) växa upp där. Av många anledningar, som jag inte tänker gå in på här.
Är på väg till Matilda förresten. Sitter på tåget. Vi ska hänga, laga mat, umgås, kolla film, prata, sova över. Fina grejer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar