Känslan jag får i mig när jag börjar klicka runt på flygbiljetter och googla bilder och skriva till vänner om att "snart ses vi igen", den känslan är oslagbar. Jag älskar den. Hur dåligt jag än mår över andra saker, hur vilsen jag än känner mig, så känner jag mig "hemma" i det ögonblicket. Det är jag, det har blivit jag. Jag tror att jag känner mig osäker i det för att jag kom på relativt sent att resa är min stora passion i livet. jag var 23 när jag åkte till Sydafrika första gången. Innan dess hade jag bara varit i Kroatien (i stort sett), med familjen... Jag bodde i Linköping och pluggade/jobbade, var hemma, festade, tränade. Men hela tiden kände jag "det här är inte rätt, jag vill något mer med livet".. Men jag visste inte vad. Nu vet jag.
När jag packar väskan, när jag sitter på tåget mot Arlanda, när flyget lyfter och när det landar på en annan kontinent, då lever jag, på riktigt.
Jag får nog ta och acceptera det. Att det här är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar