Språkproblem

En sak som är svår att förklara på något annat språk än sitt eget är känslor. Jag anser mig vara ganska bra på engelska men när det kommer till djupare diskussioner så blir det ofta missförstånd. Jag vet inte hur jag lyckas men jag försöker säga nåt bra och så tolkas det som något negativt och sårar i stället. Frustrerande.

Anyway, det är inte alltid en dans på rosor att tycka om någon, ibland är det jobbigt, som igår. Men jag bryter inte ihop längre, jag får inte panik och känner separationsångesten smyga sig på. jag biter ihop och inser att det finns bra dagar och det finns mindre bra.

Jag är kär i honom och det är antagligen därför det blir så här. Jag är rädd, rädd att återigen brännas, att bli lämnad, att allt ska gå åt helvete. Tyvärr är jag lite för van vid det.

Och det här med svartsjuka. Jag levde i ett förhållande som i stort sett byggde på svartsjuka. 5 år av misstankar, beskyllningar, lögner, bråk och svek. Jag vill aldrig mer ha det så. Det är bara det.