Långt och nördigt om fotboll.

Vi kom till Dackehallen i lördags morse klocka 07.15. Lagom trött och utan istoppad frukost. En banan fick jag i mig i alla fall. Och en kopp kaffe. Perfekt va? Vi var ett ihop-plockat lag. Tredjelaget, Sämsta laget. Vi hade fått byta grupp med andralaget för att andra laget skulle ha en lättare chans att gå vidare. "vi vill gå vidare med två lag i alla fall". Inte en tanke på att vi skulle klara det alltså. Tycka vad man vill om det. Jag bryr mig inte personligen om det men en del lite yngre spelare var nog lite halvsneda över det och jag kan nog hålla med om att det är lite väl seriöst. ETT topplag förstår jag att man har, men resterande spelare kan väl delas upp på två lika lag så blir det roligare för alla.

MEN nu kommer det bästa. Vi var alltså ett "dåligt" lag med tre tjejer födda 96 och en född 97 (!) och så fyra damlagsspelare varav Madde och jag tränat ca 2 ggr sedan jul... Motståndet bestod av Kisa, div 2lag som vann hela Borencupen i december, Vadstena som är ett riktigt bra div 3 lag och Tranås, som på  pappret var de enda vi skulle kunna vinna mot. Vi börjar mot Tranås och vinner den matchen med 1-0. Helt ok match och vi har i alla fall vunnit den match vi "ska" vinna. Nästa match är mot Kisa och jag ska vara ärlig, jag trodde att vi skulle bli utklassade.. Det roliga är att vi leder med 1-0 ganska länge och när de gör 1-1 så gör vi sedan 2-1 ganska snabbt. Det blir 2-2 och sen gör jag misstaget att inte rensa bort bollen tillräckligt snabbt och det blir 3-2. Där tror jag Kisa vaknar upp och sätter mer fart och vinner sedan med 5-2. MEN vi gör en jäkligt bra match och får mycket beröm trots förlusten. Det var länge sedan jag tyckte det var så kul att spela fotboll. Vinst är verkligen inte allt! Vi har sedan Vadstena kvar och vi måste vinna mot dom för att gå vidare till slutspel. Vi visste att det var möjligt, med tanke på vilket motstånd vi gav Kisa. Vi går ut med rätt inställning och vi inte bara vinner, vi vinner med 5-2 och spelar i stort sett ut Vadstena totalt! Jag gör dessutom 1 mål och 2 assist, något som inte tillhör vanligheterna, sjukt kul! Vilket jubel från läktaren och vi i laget skrek och hoppade av glädje!

Känslan efter det här var så sjukt bra. Vilket jäkla samarbete, vilken kämpainsats av samtliga och Vickan gör nog sin bästa dag på länge som målvakt, grym!

Vi har sedan slutspel i Lagmanshallen, vilket oroade mig lite, det är så mycket större där och aggresivitet kan vara lite farligt där och får ett bra lag spelytor kommer de loss lite lättare. Vi möter Borens A-lag som också spelar div 2. Vi spelar 0-0 och hade faktiskt kunnat vinna med lite flyt, men bollarna ville inte in i mål! Andra matchen i slutspelet vinner Mariebo rättvist mot oss och vi är utslagna. Men jag lovar att det här var som en vinst. Att visa att vi kan och visa hur mycket samarbete och inställning kan spela roll. Alla lag vi mötte underskattade säkerligen oss och vi tjänade nog på det. Att vi dessutom verkligen hade en spelidé gjorde nog sitt med. Vi skulle jobba tätt ihop, göra det extremt trångt för motståndarna och inte lämna dom en meter att gå med bollen..

Jag tycker så hemskt mycket om Mjölby Södra och all inblandade. Jag vet efter igår ännu mer varför jag spelar en lagsport. Det är så mycket mer än att bara träna, bli bra, vinna eller nå resultat. Hela lagkänslan och allt samarbete och känslan när man lyckas tillsammans, den är svår att förklara för någon som inte vet.

Fotboll i mitt hjärta!