Låg vaken till 05 i morse. Pratade på WhatsApp. Spårade ur. Blev förvirrad. Irriterad. Sov dåligt. Vaknade vid 12. Gick till jobbet. Fick lite nya meddelanden. Äntligen en ursäkt, en ordentlig. Och äntligen en konversation på ett vettigt sätt. Jag kan släppa det nu, gå vidare. Hjärnan är konstig. Inget har förändrats. Det är samma skit, personen är exakt lika körd, men en ursäkt och ett avslut gör att jag kan släppa saker och se framåt. Sluta älta. Det är så otroligt viktigt för mig. Undrar varför. Min separationsångest från personer jag inte är sams med är extremt påfrestande. Något jag jobbat med i år. Den har blivit bättre, men fortfarande så fungerar jag lite på det här sättet. Märklig hjärna.
Men nu är det dags att släppa taget, blicka framåt, inte känna mig bitter och bara ta nya tag.
Life is good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar