Life is good

Jag har inget att klaga på, ändå har jag lite ångest i magen. Eller är det nervositet? Nervositet för framtiden? Jag vet inte. Vet bara att tankarna "vad vill jag" börjat dyka upp igen efter att ha haft mer n ett halvår med ganska mycket is i magen. Men det är nog Sydafrika som spökar. Jag vet att jag kommer må bra där. Och att det kommer vara jobbigt att komma hem sen igen. Det är en pärs. Men det är värt det.

Livet är himla fint. Jag har underbara vänner. Jag har en fin familj. Alla låter mig vara den jag är. Jag har ett toppenjobb som jag älskar. Jag åker till Sydafrika om 2 veckor och till Kroatien i sommar. Jag är frisk. Jag har ett eget hem. Jag tycker om den jag är. Jag trivs med mig själv och den jag blivit.

Ändå så är det något som saknas mig. Vad? Var? Vem? När? Hur?

Jag vet inte. Jag vet att det INTE är åldersnoja, inget "jag borde ha barn och hus snart". Det känns inte så himla viktigt. Det är något annat som saknas i mig. Jag saknar att känna "här vill jag vara, länge och kanske för alltid". Men det kanske man aldrig känner? Jag vet i fan.

Jag hoppas på sällskap i natt, det behöver jag, NU.