Känslor och tankar. Gud finns INTE.

Idag skulle vi åkt hem. Jag är lättad över att det inte blir så. 

Kommer vara en hektisk vecka och det började redan igår. Fick följa med John när han gjorde en av sina besök på gatorna på kvällstid. Han gör det med jämna mellanrum. (vi köpte med lite mackor och dryck) Åker runt, hälsar på, pratar med, försöker få någon att komma till hans center för att komma ifrån gatan. Inte många som är redo för det, men han vet vilka han ska peppa, vilka som nästan är där. Undrar ni hur man inte kan vara redo för att komma ifrån gatan? Det är komplicerat men ändå ganska logiskt. Snor ett utdrag ur Dinas blogg då jag tycker hon förklarade det väldigt bra:

“Jag fastnade för tre pojkar, Mohammed och hans crew. Jag är så dålig på att komma ihåg namn så jag kommer inte ihåg namnen på killarna. Mohammed var 21, hans kompis också, och den tredje 16, dock såg de ut som 10 år pga. alla droger. Den 16 åriga pojken ville jag bara hålla om, ta med mig hem, ge han en dusch och en ren säng att sova i. Ville göra så med alla pojkar, men den här 16 åriga pojken såg så lillgammal och vilsen ut. Ni vet hans ögon var som en pojkes, men hans slita kropp såg ut som en 40 årig man. Han har de finaste ögonen jag någonsin sett. Hur som, vi pratade om hur de hamnade på gatan, hur de tjänar pengar osv. Majoriteten hamnar på gatan pga. ostabila familjeförhållanden. Dåligt med pengar, mat och dåliga familjerelationer. Lillpojken är på gatan för att deras plåthus i en förort i Kapstaden brann ner, så de har ingenstans att ta vägen. Under en bra dag på Longstreet tjänar de cirka 1000 rand/kväll, och tyvärr går de mesta av pengarna till droger. Dessa tre killar röker crack och mixar marijuana med något annat för att få ett starkare rus. Under VM rökte de crack för 1000 rand per/dag! Fattar ni hur mycket pengar det är?! Ge aldrig gatubarnen pengar, hur söta de än må vara. Gå och köp mat till dem istället. Aldrig pengar. Även fast de är små och ser ”drogfria” ut. Den 16 åriga pojken lurade mig totalt, jag hade kunnat gissa att han sniffar lim för att hålla värmen lite då och då, men han röker sin blandning varje dag, flera ggr om dagen, inte konstigt att han ser ut som en 10 årig pojke fast i en gammal gubbes kropp. Mohammed och hans crew är muslimer, så jag försökte övertyga dem att vända sig till Mosken i Kapstaden för att få hjälp till att få ordning på sitt liv. De berättade att de många ggr har varit påväg, men vänt tillbaka när de närmar sig. Jag frågade varför, och de svarar ärligt, som i allt annat man frågar dem, att de inte känner sig riktigt redo för att förändra sin livssituation. Trots eländet de lever i, finns det någon sorts gemenskap och kärlek som de inte får någonstans. Varför överge droger, pengar och mat till att leva i ett plåthus i ett av Kapstadens kåkstäder och gå hungrig hela dagarna och se elände och fattigdom? Allt har ju sina fördelar och nackdelar, och någonstans tycker ju dessa pojkar att nackdelarna att leva hemma är värre än nackdelarna att leva på gatan. Och någonstans förstår jag dem. Att bo i kåkstäderna är ju som att leva på gatan fast man lever med tusen andra istället för med sitt lilla crew. Något måste göras, något ordentligt måste göras. Man måste verkligen få in utbildning i kåkstäderna. Utbildning ger kunskap, kunskap ger jobb och jobb ger pengar och såvidare.”

Hur som helst, det är det här, det är de här människorna, som gör att jag alltid kommer tillbaka hit. Jag kände det igår, igen, som alla gånger, att det här är ”jag”. Det här är vad jag önskar att jag kunde göra på ett djupare plan, oftare, mer ingående. Jag vill ge människorna hopp, kärlek och nya tankar. Det är inte lätt och många gånger så har de glömt dagen därpå vad jag sagt. Men några gånger vet jag att det fastnar och kommer betyda något, på vägen till ett annat liv. Det är så många av de människor jag mött under årens gång som nu sitter i fängelse eller till och med är döda. Det man inte ska glömma är att jag bara under de här 4 veckorna mött 3 stycken som levde på gatan för två år sedan men som nu har jobb, boende och ett drägligt liv. Det är det som spelar roll, att det finns de som tar sig därifrån.

Och kolla bara på vad John gör. Han har 14 killar som nu har tak över huvudet, jobb, mat för dagen och har en framtidsdröm som kan bli sann.
John är fantastisk. Igår spenderade vi 3 timmar utanför polisstationen för att få ut sex ungdomar som polisen tagit in för att de bor på gatan. Det tog tid, men jag visste att John åker inte hem förrän de kommit ut. Japp, det enda skälet, att de bor på gatan, som gör att de tas in och sätts i häktet. Det kallas ”BK” och jag är inte säker på vad det står för. Men i det stora hela så räcker det att några kids går på en gata och ser ”misstänksamma” ut så kan polisen ta in dem. Det är alltså ett brott att bo på gatan, att vandra på trottoaren. Att existera. Jag blir äcklad arg och förbannad. I mitt huvud snurrade det flera gånger att jag borde trampa in på polisstationen och bara skälla ut alla, säga vilket jävla skitsystem de har och vilka äckliga polissvin de är. Självklart gjorde jag inte det, av flera ganska självklara skäl. Det är bara så jävla orättvist och som som John sa ”they are not angels, I know that, but when they dont do anything, how can it be right to take them in?”. Jo men visst vet ni, pengar tjänas ju. 100 kr per person, som Dina beskrev, eller 250 kr dagen därpå. Och om det inte kan rapporteras om brott i området så kan det se ”dåligt” (bra???) ut i rapporterna och färre poliser kanske kommer behövas och någon kanske blir av med sitt jobb? Prioriteringar. BLÄ.

John betalade de 600 kronorna för att få ut killarna, ur sin egen ficka. Jag gav honom 200 av donationspengarna. Ni får tycka vad ni vill, men jag är säker på att killarna i det här fallet inte gjort något alls och även om de i morgon kommer råna någon, eller ta droger, så finns det ingen rättvisa i att sätta dem i häktet för att ha gjort INGET alls. Jag litar på John när han säger att om polisen skyller på ”BK” som anledning att ta in dem så har de inte gjort ett skit fel. Logiskt, för hade de faktiskt gjort något så hade polisen ju sagt det..

Livet är inte rättvist och kommer aldrig bli det. Det är inte alltid deras egna val som gjort att kidsen hamnar på gatan och därför kan jag inte göra annat än spotta Gud i ansiktet och säga att ”du finns inte!” För om du fanns skulle det här inte finnas. Då skulle bara de som VERKLIGEN valt att hamna där på gatan, hamna där. Vi är människor på en planet, en av tusentals planeter. Vi finns och vi lever och vi känner och vi lider. Men varför? Äh, det bara är så och det spelar ingen roll. Om det fanns en gud som var GOD skulle vi inte behöva möta sånt här varje dag, överallt. Inget kommer någonsin ändra min tanke eller tro om det. Jorden är en vacker men smutsig plats. Människan har själv förstört den och den där guden som ni påstår ”skapade” oss för länge sen kan inte ha varit en speciellt klipsk man/kvinna, så otroligt korkade som han/hon gjorde människan. Därför tror jag inte på Gud, för det vore som att tro och hoppas på någon som är dummare än mig själv, och vad är det att se upp till? Nej, organismer finns överallt, de föds, lever dör, precis som människan, djur (människan är ett djur iofs), växter, stenar berg. Ingen är mer eller mindre värd det andra. Lev ditt liv, gör det bästa av det, ångra inget, se framåt, njut och försök hjälpa andra om du kan. Du har dessa ca 80 år och sedan är det över, sitt inte och vänta på livet efter, för tänk om det inte finns. Tänk om det är nu eller aldrig?

Live life, Love life.