Black or white.

Kom hem sent inatt, var ute med Gee. Hon jobbar tydligen extra med you2africa nu, organisationen jag var volontär igenom tidigare. Hon hyrde bara ett rum av dom förra gången jag var här, det var så jag lärde känna henne. Så, hon drog med ett gäng volontärer, de flesta svenskar, en finländska och en tysk. Vi gick på karaeoke-bar, haha. Jag sjöng, flera gånger, herregud. Det var himla fint att träffa Gee igen. Nu känns det på riktigt igen, jag är tillbaka på riktigt. Jag känner mig som hemma. Det är en fin känsla, i hela mitt hjärta.

 När vi var i stan inatt så sprang jag självklart på några av streetkidsen. Kramar och pussar och i och med det, VÄLDIGT mycket blickar från ”vanliga” människor. Haha, alltid samma sak. Jag ser hur de tänker ”åh, dumma människa, de kommer ta allt du har i dina fickor”. Men det kommer de inte, det skulle de inte. Jag bara vet det. Efter tre omgångar här har jag lite koll på vilka jag kan lita på mer eller mindre.

 På tisdag åker jag till soppköket för att försöka träffa så många av människorna igen, se vilka som är kvar på gatan, vilka som lever… Jag var i Observatory (där jag bodde förra gången) igår med, möter en kille, tycker mig känna igen honom, han kommer fram; ”dont you recognise me?”.. Och jag tvekar lite ”Im not sure”.. Det är en av killarna som var i soppköket mycket, som bodde på gatan. Nu var han hel och ren, såg frisk ut. Det är sådan skillnad och det är svårt att känna igen människor när de genomgått en sån förändring. Han berättade att han fått ett jobb i en restaurang och inte bor på gatan längre. ÅH VAD GLAD JAG BLIR.

 En sak bara som gör mig så jäva irriterad så jag inte vet var jag ska ta vägen. Dina träffade en bekant igår, en vit sydafrikansk kvinna som hon mötte förra gången de var här. De sågs i Camp bay, rikaste området i kapstaden. Kvinnan (ca 45 år) skulle skjutsa hem Dina runt 23. På vägen hem blir den här kvinnan lite orolig och Dina får ringa mig flera gånger för att försäkra sig om att de är på väg åt rätt håll. När hon släppt av Dina ringer dom igen och Gee får förklara vägen till motorvägen för att den här kvinnan inte vill köra samma väg tillbaka. ”Its such a black area, I dont wanna pass there again by myself….” säger hon. Hon vet ju inte att Gee som är i andra änden av luren är svart. Gee fnissade bara och förklarade snällt vägen. Fan, måste folk vara så jävla präglade av apartheid? Jag har också läst på Dinas blogg att samma kvinna sagt ”jag har inget emot svarta. Men jag skulle kanske inte direkt anställa någon som chef direkt, de har faktiskt en annan sort hjärnhalva än oss, det kan inte de rå för” Förstår ni hur sjukt det är? Man vet inte om man ska skratta eller gråta över att det finns så KORKADE människor.

 Nu ska jag bada i poolen. Lyx blandat med tragik och orättvisor… Sydafrika i ett nötskal.