Igår var jag så sjuk att jag inte kunde tänka på något annat än att "åh jag kan inte lämna det här, kommer inte kunna ringa mamma och vara ynklig och få glass och varma koppen av henne när jag är sjuk om jag flyttar till ett annat land"
Idag när febern inte är lika hög och jag kan prata och äta igen så tänker jag "åh, jag kan inte vänta på att få flytta så att problem som halsfluss kommer vara så små att det kommer gå över fortare än fortast och jag kommer ha tusen vänner som bryr sig lika mycket som mamma"
Jag saknar värmen, glädjen och tidsuppfattningen(bristen på den alltså)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar