Jag lever i en bubbla känns det som. Är det här hemma? Eller är Sverige hemma? Jag känner att jag saknar en del grejer, eller mest personer. Och jag saknar nog lite tryggheten med; jobb, pengar, lägenhet, koll på framtiden. Men samtidigt så vet jag ju att jag hatar det där när jag väl lever i det. Den inrutade vardagen. Jag blir uttråkad och känner mig understimulerad. Jag älskar livet här. Människorna, vädret, utbud av saker att göra, känslan av att LEVA livet. Det beror nog mer på att just nu har jag det lite väl oklart för mig hur allt blir. Pengar, visum, boende, allt är luddigt. Jag vet att det löser sig dock, det gör det alltid. Det är bara sådana dagar just nu. Jag vill låsa in mig på mitt rum och kolla på film och be alla dra åt helvete och skrika "jag bryr mig inte om Dig eller Dig eller Dig, jag klarar mig själv".
Men samtidigt så tycker jag om någon väldigt mycket just nu och det är en bra känsla och en skrämmande känsla. Men jag tar det för vad det är och tänker inte så mycket på det. För ovanlighetens skull. Så länge det känns bra, så är det bra. Och så fort det inte känns bra, så ska jag lyssna på min magkänsla. För ovanlighetens skull :)
Jag mår bra, det är bara en sån dag idag.
I feel quite blurry in my head. I think about a lot of things but do not know exactly what I'm thinking.
I live in a bubble, it feels like. Is this home? Or is Sweden home? I'm missing some stuff, or mostly people. And I miss a little bit of security; job, money, house, track of the future. But at the same time, I know, I hate that when I live in it. The boring daily life. I get bored and feel under stimulated. I love life here. The people, the weather, the variety of things to do, the feeling of LIVING life. It probably depends more on that right now I have it a bit too much that is unclear to me. Money, visa, accommodation, everything is a small mess. I know it will be ok, however, it always is. It's just those days right now. I would lock myself in my room and watch a movie and ask everyone to go to hell and scream "I do not care about you or you or you, I can handle it myself."
But at the same time, I like someone very much right now and it's a good feeling and a scary feeling. But I take it for what it is and do not think too much about it. For once. As long as it feels good, it's good. And once it does not feel good, I'll listen to my gut. For once :)
I'm good, it's just one of those days.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar