valdig langt inlagg!

Har skrivit lite pa datorn hemma, undert tiden. sa har kommer mina tva forsta dygn!

2009-02-10
16:04: Tiden på Arlanda gick snabbt då jag sprang på Ewa och hennes kompis som skulle åka med samma flyg som mig. De ska dock iväg på en längre resa; 6 månader i Thailand, Bali och Australien. Sitter just nu på flyget och skriver, vilken lyx det är ändå, med dator med sig på resan. Lättare att fördriva tiden helt klart! Jag börjar känna att jag är på väg nu. Sitter och lyssnar på musiken som påminner om förra året; Chris Brown, Band Of Horses och Maroon 5. Fick sms av Rebecca precis innan jag gick på flyget, hon var på väg med, fast hon mellanlandar i Frankfurt. Vi kommer ju fram ungefär samtidigt. Skiljer någon timma tror jag. Nu får vi macka och dricka trots att vi bara flyger 2 timmar drygt. Helt ok smakade det. Redan så att jag känner att British Airways är mycket bättre än Turkish Airways som jag flög med förra året. Fräschare mat och trevligare personal.

Jag hoppas att jag har utvecklats sedan förra året och kommer kunna hantera ”jobben” ännu bättre än förra året. Det är många saker jag tänkt sedan förra året som jag hade kunnat hantera bättre med killarna många gånger. Och situationer i vardagen där nere med. Jag tror att det kommer bli lika bra som förra året på alla sätt, och lite bättre..
Just nu är jag sjukt trött. Ska försöka sova lite tror jag..

2009-02-12
Första natten avklarad och jag har sovit som en stock. Hade lite timmar att sova igen förståss och så tar värmen helt klart på en. Idag ska vi till stranden i Muizenberg. Det är typ 32 grader och vi har inte bestämt nåt med John än om jobbet i kåkstaden, så stranden känns bra.. På eftermiddagen ska vi till Heatherdale där Rebecca ska jobba och hon jobbade förra året med. Barnen där är 5-18 år gamla, både tjejer och killar. Jag kommer gå till pojkhemmet i morgon eftermiddag. Vi vill nog båda ha lite tid på ”våra” jobb så vi tar var sin dag. På måndag kommer vi nog igång på riktigt med lite rutiner.

Det är så sjukt mycket att ta in. Ändå känns det som att jag är ”hemma” och att det bara var några veckor sedan jag var här sist. Det är som att tiden stått still ett år. Jag var orolig innan jag åkte att pistolrånet som jag var med om förra året skulle göra att jag var rädd paranoid nu. Visst är jag lite nojjig nu med, men det är man kanske alltid här? Det kanske man SKA vara också. Inte rädd, men lite försiktig och inte bli för naiv. Tanken ”det händer inte mig” gäller ju inte i mitt fall längre.

Vi åkte till stranden i Muizenberg idag som sagt. Låg i solen i två timmar. Varken jag eller Rebecca hade solskyddsfaktor med oss och ingen av oss ville eller orkade köpa det heller. Så två timmar gjorde oss ganska snyggt småröda. Men inget ”fjälla bort det” röda, utan bara lite lagom så att det går att åka och bada och sola på Lördag igen. För det ska vi definitivt göra!

Vi gick till Heatherdale sen och det var helt underbart. Vilka barn! Jag ska definitivt följa med dit fler gånger. Mycket bättre organiserat, mer angagerad personal och mer struktur och regler än på Margarets House som jag jobbar på. (fast jag alskar det dar ocksa) De yngsta barnen var 3 år, så himla söta. Hade gärna stoppat en i fickan och tagit med hem.

Jag ska till Margarets House i morgon för första gången! Det ska bli så underbart att träffa alla killarna igen! De som är kvar. Det är 9 kvar av de 12 som var där förra året. Det är lite luddigt var de andra tagit vägen.. jag vet att de två yngsta inte är kvar, men om de är på nåt annat hem eller hos sina släktingar/föräldrar är lite oklart. Många olika bud från olika håll. Men det ska jag ta reda på när jag kommer dit. MÅSTE träffa Eben och Rushan, de två yngsta. Så är det bara.

Jag vet inte vad jag ska säga om det här mer, just nu känner jag bara en ro i mig själv och det här är hemma för mig också. Jag hade verkligen kunnat bo här om det inte var 9000 kr bort från Sverige. Att inte kunna träffa mina vänner och familj regelbundet skulle nog göra mig illa i längden.

Jag har inte träffat många människor från förra året än. Ingen som jag umgick med då, bara folk inom organisationen och så. Det är så många kvar att träffa och minnas och bli glad över att se.

Det kommer bli sex veckor fyllda av kärlek, det är var jag känner. Och att ha Rebecca vid min sida är perfekt! Hon är en underbar vän, är så så glad att jag har henne med mig!