nära nu

18 mars 2009
Var på soppköket idag och äntligen var Sabian där när jag hade kamera med mig. Sabian är pojken på 14 år, ni vet han som ser ut att vara 10. Jag tycker så mycket om honom och han påminner verkligen om Rushan i sättet att vara. Idag visade han verkligen vilket litet barn han är. Damian skulle leka med honom, tog honom i armarna och snurrade runt honom allt vad han hade. Hysteriskt fort. Sabian grät hejdlöst.. Han är höjdrädd. Innan har han aldrig någonsin visat svaghet, inte som han tror i alla fall. Han ska alltid vara cool, kall och hård, som de stora. Men nu satt han och grät, jag frågade ”blev du rädd?” och han nickade och kollade på mig med sina stora ögon, fyllda av tårar. Fan, jag vill inte förstå att han bor på gatan, sover i en rännsten och lever på att tigga och stjäla. Jag vill inte känna rädslan av att han kanske inte lever nästa år när jag kommer. Han ville ha en cigg idag, men det är han för ung för (det är 16årsgräns här), snabb som han är så sa han ”ja men du kommer ju tillbaka nästa år och sen året efter det kommer du väl igen, så då kanske jag kan få en cigg?” Det är så svårt att förklara men ungen är underbar. Vi spelade piano idag med. Det hade han aldrig testat förut. Han satt i evigheter och skrattade åt ”kalle Johannson” (vet ni vilken låt jag menar?) och sen försökte han spela själv. Jag är förälskad i honom! Det absolut mysigaste är att sitta med honom i knät och spela Snake på mobilen. Han är inte som andra barn som ska spela själv hela tiden, utan vill att jag ska spela varannan gång, bara så han kan få titta på. Han är så lugn och rofylld när man verkligen sysselsätter honom med något. När man inte gör det så springer han mest omkring och småbråkar med alla och när han inte är i soppköket så är det mycket droger som gäller, inte konstigt att hans kropp är så outvecklad. Fan, det är så jäkla sorgligt. JAG VILL TA MED HONOM HEM.

Sista dagen för mig idag. skriver om sista veckan när jag är hemma igen!