Jag har längtat efter våld
efter hämnd
och mer förnedring
men den stora, stora rädslan
är inte här ikväll
det ekar mellan husen
ingen rörelse någonstans
bara fina
tunna ljuset
mellan våran värld och din
Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
Aldrig, aldrig ensam
-----
Det är så jävla fint, jag är helt kär i låten och jag kan inte sluta lyssna på den.
Jag känner mig lite ensam, men ändå inte liksom. Det är en konstig känsla.
Jag vill bara ha pengar, känna mig trygg med det, och sen dra till Sydafrika och må så där jävla asbra igen. Mitt andra hem som aldrig kommer försvinna ur mitt hjärta. Alla människor som jag kommer få träffa igen, fälla glädjetårar över att få se dom igen, röra vid dom, säga att jag älskar dom.
Jag kan inte förstå att det bara är tio veckor dit och jag hoppas det blir så där underbart som jag känner på mig att det kommer bli. När jag får krama om lilla Savian igen, se hans tomma men ändå så kärleksfulla och rädda ögon och höra honom kalla mig för hans extramamma, då lever jag igen.
JAG ÄLSKAR DIG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar